torsdag 14 januari 2010

Öronhistorien fortsätter...

I måndags, efter en sömnlös natt åkte vi in igen för ett återbesök på öronkliniken. Örat hade inte blivit ett dugg bättre sen jag börjat smeta in det med svampsalvan utan snarare sämre och mina misstankar mot den där amatördoktorn på riking-mottagningen hade växt tiofalt. En ung bratskille som säkert inte ens var examinerad doktor utan bara nästlat sig in genom en inflytelserik pappa. Vad vet jag, men när vi fick träffa en annan doktor behövde hon knappt titta med den lilla kikaren för att se att det var inflammerat och behövde en antibiotikakur med kortison för att häva svullnaden. Vi visade salvan vi fått ordinerad och hon skakade på huvudet och sa att den salvan var fel och gjord för oralt bruk. Hon tyckte att vi skulle gå tillbaka till apoteket för att klaga eftersom de hade sålt oss fel och hon konfirmerade att salvan hade förvärrat inflammationen. Jag frågade om det ens hade varit svamp i mitt öra och hon skakade på huvudet och kunde inte förstå varför den andra läkaren hade trott det.

På apoteket tittade dem på receptet och sa att det var det enda läkemedlet med det namnet och visade oss tom i produktkatalogen att så var fallet. En av farmaceuterna sa att han hade hjälpt en annan kund som också hade fått diagnosen ”öronsvamp” och blivit hänvisad samma salva för oralt bruk…

Vi åkte tillbaka till sjukhuset för att göra en klagoanmälan. Jag menar, hade jag fått rätt medicin på en gång hade jag varit bra nu och det verkar ju som om den där doktorn har gjort det till en vana att feldiagnostisera sina klienter. Dessutom är det en av de bäst omtalade (och dyraste) klinikerna i Recife som är specialiserade på öron/näsa/hals så de borde ju veta vad de gör tycker man. Vi fick i alla fall prata med den som var ansvarig jourläkare för natten och hon skulle passera vidare vår klagan till de berörda dagen efter. Hon tog en kopia på receptet, skrev ned vårt nummer och sa att någon skulle kontakta oss inom kort.

När vi kom hem med den här historien blev alla ivriga på att anmäla sjukhuset, ringa pressen, sätta igång en skandal och försöka tjäna sig en hacka på det hela men jag är mest glad att jag tillslut har fått rätt läkemedel och snart kommer bli bra igen! Skulle i och för sig inte göra nått om de får för sig att betala tillbaka mina 1000 spän :)

2 kommentarer:

  1. Åhhh, det är totalt super drygt att bli sjuk på semstern! Men jag är glad att du fann en läkare som kunde konstatera ditt fel!

    Synd att det gick flera extra dagar med ont pga kvackslveläkaren!

    Krya på dig och jag måste också poängtera att närbilden på Nando på Juniors mage i lindan var galet FIN!!!

    Kram Lisa!

    SvaraRadera
  2. Ja men det är lika dyrt för Brassarna om dom får för sig att gå på finklinik vilket de flesta inte har råd med. Men går man till statens mottagningar kan man få vänta ett dygn med en bruten arm, tänk då med en ynka liten öroninflammasion... Det är skönt att det är över nu!

    Ja den bilden blev kul! Nando ser ut som toker ;)

    SvaraRadera