onsdag 31 mars 2010

Whiiihwiiiiwaaawaaawii!

Vi är nu gladaste innehavarna av en superfinfinaste lägenhet i Hägerstensåsen!!! Bästaste bästa och finaste fina!!! Den är inte vår än men vi vann budgivningen, aningen smygstegat ovanför vår gräns, och vi har redan skrivit på papper! Den 15:e är den vår och vi kan flytta in! Spänningen var olidlig ända in i det sista och jag såg framför mig våra budmotståndare som dryga, fula och säkert superrika men tillslut gav de upp! Tycker lite synd om dem nu men är mest jätte jätte glad!!! Här få ni en lite smygkik från annonsen.

Jag förälskade mig framförallt i köket och de här vackra glasdörrarna!

tisdag 30 mars 2010

Äntligen lite sol!!!


Vilken härlig dag för en gångs skull! Satt säkert en timme på baksidan i solen tillsammans med min rymningsbenägna bebis. Mer sånt tack så blir det här nog bra tillslut! Har tittat på en alldeles underbar lägenhet idag och vi har lagt bud! Första gången i livet som jag budat. Under morgondagen är troligtvis budgivningen över och vi vet om det är där vi ska bo i resten av våra liv eller nått... Bostadsköp är så ångestladdade! Det är så stora beslut som måste tas på så kort tid och på en halvtimme ska man känna in om man vill bo på det stället för minst några år framöver!!! Kändes iallafall väldigt bra på den lilla stunden vi va där och den ligger bra och allt är bra! Om den blir vår får ni veta mer :) Hoppas hoppas att den inte blir för dyr! Vill få ett slut på det här "jag vet inte i vilken dagiskö jag ska ställa Nando i för vi vet inte vart vi ska bo..." Men jag ska väll inte hoppas för mycket...

lördag 27 mars 2010

Tänk va många tankar man hinner tänka på en dag när man bara går hemma och passar barn och inte riktigt kan göra nått vettigt. Tänk alla tankar som man tycker är så himla bra och som man sen glömmer bort. Utan att man har haft möjlighet att dela dem med någon. Det är så sorgligt! Igår sjöng jag en sång som jag kom på med en melodi som lät jätte bra och Nando skrattade så han inte visste vart han skulle ta vägen! Sen när jag skulle sjunga den igen så var den helt borta… Man skulle ha en tanke inspelningsmaskin som man kunde spola tillbaka. Skulle jag verkligen behöva. Då skulle jag komma ihåg va jag gjorde igår?
Jag skulle vilja ha en dag i veckan då jag kunde göra precis vad jag vill. En hel dag. Inge jobb, inga studier, inga barn, inga måsten. Och så skulle jag vilja ha ett rum där jag kunde vara, stänga in mig, och hålla på med det jag får lust med för stunden. Ett alldeles eget rum. Kanske skulle jag då få ro att avsluta alla påbörjade projekt! Men det skulle inte vara ett krav. Kanske skulle jag inte ha lust att göra någonting, bara sitta och läsa en bok. Dricka te.

fredag 26 mars 2010

Det finns så många saker att bli irriterad på när man har barn. Speciellt när man är på stan och t.ex. kommer springande för att ta en buss och så vill busschaufförjäveln inte öppna dörren där bak i bussen fast att han släpper in folk där fram... Vinkar att det är fullt fast man ser att det visst går att klämma in en vagn till. Eller när man är illamående och får stå med en trött och hungrig unge i famnen på ett fullsmockat pendeltåg... Eller när man får gå hoppandes med vagnen ned för trapporna för att hissen är "felanmäld" och ingen erbjuder sig att hjälpa till... Eller när vagnlösa människor väljer att hoppa in i hissen mitt framför näsan på en så att man missar tåget! Vem vill egentligen åka en äcklig kisshiss om man inte måste? Och så blir folk arga och suckar när man går förbi för att man tar plats och inte vejar för allt folk som kommer på trottoaren. Är det inte mycket lättare att veja utan barnvagn kanske?

torsdag 25 mars 2010

Jag behöver få skriva av mig, behöver få saker ur mig. När man inte har vart att ta vägen, ilskan, frustrationen, bubblar i magen. Jag vill dra mig i håret, skrika, gråta, prata, kramas och förlåta.

Nando är en dykande bebis

video

Äntligen "friska" efter flera veckors olika sjukor och dags för babysim! I söndags var det tydligen 6:e tillfället (vi har alltså missat 4) och dags för dykning och eftersom Nando fått sån vattenvana i Brasilien tyckte vi att han kunde få prova han me. Det gick jätte bra! Iallafall andra och tredje gången! En halvtimme går så snabbt och snart är terminen slut fast det just börjat för oss och sen är det tydligen inget fören efter sommaren! Ja som hade trott att det fanns fortsättningskurs direkt efter denna. Men vi får väl gå och bada själva!

onsdag 24 mars 2010

Har fått reda på att min ryska kompis Elena ska komma med sin familj! De kommer troligtvis på min födelsedag och stanna några dagar! Träffade henne i Spanien när jag studerade och vi har hållit kontakten sendan dess. Hon har varit här två gånger och jag och Junior var i Moskva i somras. Vi var även och besökte henne i Hamburg när hon pluggade där en perid och i somras när vi skulle till Kroatien med hela vår familj visade det sig att de också skulle vara där. Så vi hängde ihop i några dagar i staden Praga på ön Krk. Det är en jätte mysig och varm familj som verkligen hade lagt ned massor med energi för att vi skulle ha det bra både i Moskva och Kroatien!
Deras ankomst blir en jätte bra födelsedagspresent :)

Å snart fyller Nando ett halvår!!! Tänk att det har gått så lång tid!!!

blablabla...

Har ingen inspiration, tid eller ork att skriva nått... Får bara lust att skriva blablabla för det är så det känns just nu. Alltså bara precis just nu.. Annars så är det faktiskt ganska bra.

Nando växer och frodas och har börjat smacka som en fisk och säga "baa baa baa..." Har det på film men orkar inte lägga upp nått nu.. Kommer kanske sen någon natt när jag har fritt med tid. Den här senaste veckan har jag typ gått till sängs vid 22 och somat som en sten för att sen vakna kanske 8 gånger känns det som för att ta upp Nando, amma, somna, vakna av att Nando ammat klart och vill tillbaka till sin säng, gå upp, dricka vatten, somna om, och så samma visa igen någon timme senare. Inte konstigt att jag är trött på dagarna.

torsdag 18 mars 2010

Ett litet minne till familjen

Innan vi åkte hem från Brasilien så ville jag gjuta av Nandos hand och fot som ett minne till familjen. Det är ganska lätt att göra! Det enda man behöver är trolldeg, gips och en form att gjuta den i. Formen kan t.ex. vara en träram eller en matlåda. Jag hade hittat en trälåda på stan som jag använde. Först gjorde jag i ordning troldeg från det här receptet. Sen försökte jag trycka ut den så att den blev så slät som möjligt i lådan och därefter tryckte jag ned Nandos hand och fot i degen. Sen gjorde jag i ordning gipset och hälde i. När gipset nästan var härdat stack jag i en ståltrådsbit till hängare. Efter några timmar är det bara att rulla bort trolldegen och låta gipset torka. Det är viktigt att den blir riktigt torr innan man ramar in eller ställer den på någon lufttät plats så att den inte möglar!

Virkad Kudde

Den här kudden växte fram under hela brasilienresan. Från början viste jag inte vad den skulle bli. Den fick stanna hemma hos Terezinha när vi åkte hem. Rosorna gjorde jag efter den här instruktionen som är på portugisiska men har bilder som visar väldigt bra hur man gör. De var mycket lättare att göra en vad man kan tro och med olikfärgat garn så slapp jag byta färg.

En virkad ros

Den här gjorde jag efter ett mönster som jag hittade på Fröken Elsas Virkblogg. Blev inspirerad av alla kreativa brasilanskor som virkar fina smycken och annat kul. Den här blev en brosh.

måndag 15 mars 2010

O sapo não lava o pé!

Paddan tvättar inte fötterna, för att den inte vill, han bor i träsket och tvättar inte fötterna för att han inte vill. Men vilken fotsvett!!! Typ... :)

söndag 14 mars 2010


Idag har vi haft fönstret öppet mot Brasilien. Med MSN kopplades vårt vardagsrum ihop men Juniors systers och vi hade en flera timmars lång familjefest! Va vi längtar! När Nando hörde farmors röst så tittade han sig omkring för att höra vart hon var.

Försökte lägga upp en gullig ljudfil men det gick inte. Äre nån som vet hur man gör så får den gärna skriva!!

tisdag 9 mars 2010

Internationella Kvinnodagen

Jag kom iväg till barnvagnsmarchen iallafall trotts lite hosta och ett regnskydd fick jag som utlovat. Sissela va där och jag kände mig mycket modig och osvensk som vågade fråga om jag fick ta ett kort! Passade på när hon gick förbi och jag ändå hade kameran i hand. Det var en mycket härlig dag med sol och kall frisk luft! Trevligt var det också att träffa min vän som fick sin son i januari. Han sov 95 % av tiden men så är det väl med så små pluttar :) Dagen avslutades med en varm macka på String.

Eller kanske man borde säga en blöt strumpa?

lördag 6 mars 2010

Barnvagnsmarch 8 mars!

Fick ett tips från en kompis! Meddelandet löd:

Stoppa mödradödligheten!
På måndagen den 8 mars är det dags för världens största barnvagnsmarsch i Sverige. Då ska vi visa politikerna att det inte är okej att kvinnor dör runt om i världen, på grund av obefintlig mödravård och av osäkra aborter, vilket idag sker varje minut.

Program:

12.00
Kom med din barnvagn till Kungst......rädgården (hörnet Hamngatan/Kungsträdgårdsgatan). Där får du ett regnskydd till din barnvagn, signerat Liselott Watkins och kaffe från Wayne's Coffee.

12.30
Barnvagnsmarsch till Mynttorget, där RFSU överlämnar en kravlista till regeringen. Tal av RFSU:s mammaambassadörer Katarina Wennstam, Karin Alfredsson, Kattis Ahlström, journalister och författare, samt Sissela Kyle, skådespelare.
Petter uppträder på scen.

Låter kul! Ska nog gå om Nando inte blir sämre!

onsdag 3 mars 2010

Tårtan

Igår var dagen då vi tog avsked av min älskade morfar. Han gick bort den 28:e december, bara två dagar innan vi åkte till Brasilien, men jag har inte orkat skriva något om det än. Det känns så förfärligt tomt. Specielt nu känns det så defenetivt på något sätt. Sen vi kom hem så tänker jag på honom varje gång jag går förbi hans rum eller när jag ser kroken där hans handuk brukade hänga och varje gång vi sätter oss för att äta så hinner jag tänka att jag ska gå och väcka honom. Och ibland är det som om jag fortfarande kan höra hans rosliga andetag och tassande steg på väg ut i köket för att leta efter en sup. Det känns så konstigt att han inte kommer hem mer. Och sorgligt att hans generation inte finns kvar! Han var den sista av tio syskon och igår på begravningen hade kusiner till min mamma kommit från hela sverige. Nu är det dem som får föra historierna om kvarnen där deras föräldrar växte upp vidare. Om hur det var på den tiden när det fortfarande fanns kolmilor och dalkullor och man cyklade till nästa stad för att dansa till Kalle Jularbo.

Samtidigt som jag känner en jätte stor sorg är det trotts allt mest glädje jag känner när jag tänker på honom. Att jag har fått lära känna honom på nära håll de här åren som han har bott hos oss och att jag har fått höra alla dom där historierna!

Jag kommer alltid att ha hans finurliga leende starkt i minnet.


Älskade morfar, vila i frid.



Gulligulligulligulli!

Ungefär såhär har jag en känsla av att jag såg ut när jag var liten. Påminner lite om Pippi Långstrump också måste jag säga!

Babysim!

Nandos första simlektion! Det var 34 grader i vattnet så det var jätte skönt! Nando var ivrig att komma i vattnet och plaskade så det stänkte på dom andra bebisarna. Simskolan är i Bålsta Simhalls Rehabbassäng och det känndes jätte rent och frächt! Lektionerna är 30 minuter långa men Nando blev grinig efter ca 20. Sen såg jag att hans vaccinspruteböld hade spruckit så då gick vi upp. Tror kanske att det var därför han blev ledsen. Det blev ett lite snopet slut på badet så jag ser fram emot nästa gång!

När vi kom hem var han jätte trött! Inte så konstigt efter så mycket nytt!

Nando har varit sjuk!

Nando sover äntligen! Efter vaccinsprutorna i måndags fick han 39.8 graders feber! Han var aldeles slapp och andades i småsmå andetag och det kändes som om de när som hellst skulle upphöra! Skitläskigt! Vågade inte lämna honom en sekund utifall han skulle få för sig att sluta andas! Efter en alvedon gick febern ned lite och han blev nästa glad. Nu är han feberfri men fortfarande ynklig och gnäller så fort jag inte tittar på honom. Lillskruttet. Jag tror han saknar allt folk i Brasilien! Där fick han ju ständig uppmärksamhet av olika människor och nu är det bara jag hemma. Måste ju va skittråkigt i jämförelse!

Vi va ute på en låång härlig promenad idag. Skönt att komma ut lite. Kan inte sluta tänka på hur tyst det är. Och folktomt! Känner mig så otroligt ensam ibland! I Brasilien är det bara att gå ut på gatan utanför huset så har man folk omkring sig och alltid är det någon hemma!! Saknar det...
Här är en hälsning till min familj långt där borta i Brasseland. Saknar er!!!!!! Um recardo para minha familia em Brasil! Que saudades!!! Amo vcs!!!

video