Mardrömsresan...

Idag kom vi tillbaka efter en tre dagars utflykt till Porto de Galinhas (Tuppstranden) som är en strand ca 8 mil söder om Recife. Juniors-systers-kompis-mamma hyr ett hus där tillsammans med några andra familjer och hon hade tjatat i flera veckor om att vi skulle komma dit några dagar. Så i torsdags gick vi upp vid 7 tiden för att komma iväg innan rusningstrafiken satte igång och för att komma fram så där lagom tidigt för att kunna utnytja dagen på stranden. Men när vi åkt i ca en kvart var motorvägen igenproppad och vi stod i princip stilla i över en timme. Det var närmare 40 grader i bilen och Nando var alldeles utom sig både av värmen och av trötthet. Tillslut så lyckades Junior komma av motorvägen för att försöka ta en genväg och när vi kommit in på en lite mindre väg så gick jag och Thiago ut med Nando och gick längs med vägen i skuggan för att åtminstonne komma ut ur den där rullande ugnen. När det var dags att hoppa in i bilen igen började Nando gråta, eller snarare skrika, så fort jag satte honom i bilstolen. Efter kanske 10 minuter(det är lång tid med en skrikande bebis bredvid sig) hade vi kommit fram till kusten och stannade vid en liten bar för en paus. Nando lugnade ned sig så fort vi kom ut och efter en liten dusch med vårt medtagna vatten så somnade han bums.


Pausen var välbehövd och resten av resan flöt på bättre även om Nando fortfarande var arg över att behöva sitta fast i stolen. När vi kom fram efter ca 4 timmars mardrömsresa så hängde vi fort upp hängmattan, slängde fram madrasserna och intog horisontalläge för en liten siesta på verandan.