Nattinatti

Nando har börjat sova i sin egna säng. En spjälsäng. Första natten sov han ett bra tag innan jag vaknade och såg att han låg vaken. Då fick han sova resten av natten i våran säng. Förra natten var det Junior som vaknade. Jag måste ha sovit väldigt djupt för jag har aldrig varit med om att Junior vaknar och inte jag! Tvärt om kan jag höra Nando skrika från andra sidan huset och Junior snarka brevid honom utan att vakna. I Brasilien hade Nando verkligen sina sovtider och somnade nästan varje kväll kring 20.00 och vaknade 06.00. Jag tänkte att han kanske skulle behålla den vanan och med tidsförskjutningen somna vid midnatt och sova till 10 vilket skulle va jätte skönt! Men i kväll somnade han redan vid 9 tiden så vi får väl se när han vaknar imorgon.

Imorgon börjar Nandos babysim! Ska bli jätte spännande att se hur han reagerar. Han har ju badat i både pool och hav redan och tycker inte alls det är otäkt att få vatten över huvet när vi duchar. Har dock inte vågat doppa hans huvud under vattenytan. Det får instruktören visa!

Godinaighti!

Äntligen hemma!

I Brasilien fick jag titt som tätt små rapporter i sms format över vargavintern som rådde i Sverige och min högsta önskan var att det skulle vara lite vinter kvar när vi kom hem. Jag älskar vintern! Speciellt när det är riktigt kallt och gnistrande vitt! Antagligen är väl jag den enda i Sverige som fortfarande kan prata om snö och kyla i positiva termer :) Vilken tur att vi iallafall fick en dag inan slasken satte igång!

Människor vi mötte i Brasilien frågade ofta hur kallt det egentligen var i Sverige och Junior berättade att vi fått rapporter om ända ned till 27 grader kallt. De kunde inte förstå att det kan bli så kallt och absolut inte hur man kan bo i den kylan. Det enda de har att jämföra med är hur kallt det är i frysen eller i ett rum med AC.

Ungefär 5 minuter efter det här fotot började Nando gråta. Vi stoppade snabbt ned honom i vagnen och försökte bädda in honom i filtarna men han var jätte arg hela vägen hem! När det var kanske 100 meter kvar somnade han tvärt och sov i säkert en timme minst. När han vaknade var han fortfarande rosenröd om kinderna!

Hemresan...

Sista dagen blev en lång dag. Det blev till att packa och göra det sista som vi hela tiden skjutit på framtiden. Jag som trodde att vi skulle åka hem med lätt bagage men det blev lika många fulla resväskor som på ditresan. Mestadels fyldes de av tygpåsar som Terezinha har sytt och annat iköp till butiken.

Planet hem skulle gå 00.10 och efter en massa tjafs med inchekningspersonalen slank vi smidigt förbi den långa kön till passkontrollen. Tur var det för så snart vi kom fram till vår gate var det dags att gå ombord. Nando sov redan och sov i min famn ända tills planet hade lyft och personalen satte upp den lilla väggfasta barnsängen. Sen sov han i stort sett hela vägen trotts gap och skrik från ungarna omkring. Punktligt kl. 06 brasiliasnk tid vaknade han och då var det mindre än en timme kvar av resan till Lissabon.

På flygplatsen i Portugal intog vi en fika medan vi väntade på nästa plan. Caféet fyldes snart med svenskar som blev aldeles till sig när Nando skrattade till dom.

Sista etappen Lissabon-Arlanda var desto tröttsammare. Nando var trött och svårunderhållen. Han längtade väl tillbaka till Terezinhas rymliga madrassförsedda vardagsrum. Jag lyckades tydligen sova en stund iallafall!

Hemma i Sverige var det till å packa på sig alla tjocka kläder igen. Jag var rädd att Nando skulle ha vant sig för mycket vid att bara gå i blöja och klaga när vi krånglade på honom kläder men det gick bra!

Hemma i Kungsängen hade pappa fixat mys med snölycktor i den djupa snön. Ååå vad det är skönt att vara hemma!

Och jag vet någon som har längtat!

Rebolation

Gulliga farfar Fernando är Nandos favorit här i Brasilien. Och Nando är farfars favorit också!

Softa dagar i Jardim Paulista

Nando har fått ett par nya byxor! Igår visade Terezinha mig hur man trär overlockmaskinen som jag har hemma i Sverige och som har stått oanvänd i snart tre år på grund av att tråden gått av. Jag hade med mig några gamla kläder som vi ärvt av min farmor och hon passade på att sy upp de här. Dom blev jätte gulliga!

Sen blev det badkalas hos grannen. Alamos mamma har varit rädd för att bada honom i kranvattenskallt vatten och Nando visade att det är superskönt! Sen vi kom hit har vi inte värmt badvattnet en ända gång och Nando älskar att bada. I värmen är det det bästa som finns att ta sig en kallduch!

Sen blev det kravlingsrace till leksaksgitarren.

Senare på kvällen började några gubbar spela pagode vid kvarterskrogen. För ovanlighetens skull var set ganska svalt på framsidan av huset så det blev dominospel långt in på natten.

Carnaval 2010

Första delen av Karnevalen tillbringade vi i huset på Itamaraka. Juniors familj bruar åka dit för att fly undan alla fester i Jardim Paulista som ofta urartar i slagsmål och skottlossning. Men på måndagen åkte vi hem för att åka en sväng in till Recife och titta på alla Marakatu och Frevo som fyller gatorna på kvällarna.

På tisdagen var det Barnens karnevalståg som gick genom Jardim. Betydligt lugnare även om det också var ganska högljudt.

Nandos kompis Alamo var också där.

Nando och Melonen

Junior kom hem med en 10 kilos melon och den förvandlades snabbt till en karusell. Tror Nando blev lite åksjuk mot slutet :)

När vi kom till strandhuset på Itamaraka var det dags att smaka och Nando fick tallriksstora ögon när han såg oss smaska. Vill ha, vill ha, vill ha!!!

Jag bävar inför nästa resa när Nando är lite äldre. Då kommer det vara omöjligt att stoppa folk från att ge honom både det ena och det andra.

Ännu ett födelsedagskalas!

Den här gången var det Juniors kusin Syntia som fylde år och festen hölls tillsammans med hennes svärfar som också fylde år. Festen gick i "Sport Club" tema som är svärfaderns och även Juniors favoritfotbollslag.

Och så tårta så klart. Den här har Syntias mamma gjort, alltså Juniors moster. Vacker men iäääk!!! Junior har sagt att om vi någongång gifter oss i Sverige vill han ta dit Moster Deta för att göra brällopstårtan. Han är inget för prinsesstårtor utan vill ha mer substans. Under sockerskalet så är det en mastig kaka gjort på lite allt möjligt bl.a. katrinplommon och coka-cola. Junior säger att en "bröllopstårta" som den heter håller i ett år. Mmmmmm... Eh...

Syntia och hennes man har byggt sig ett litet hus på baksidan av svärföräldrarnas. De har den absolut finaste utsikten jag sett! Därifrån kan man se de två städerna Olinda och Recife. Syntia och hennes man väntar barn i augusti. Man kan redan skymta den lilla magen!

Nando gillade också utsikten :)

Nando gör Bisorinho

Nando har lärt sig att munprutta. Här kallas det Bisorinho som betyder liten skalbagge. Synd bara att ljudet i bakgrunden är så högt att man inte hör honom. Här är det alltid ljud vart man än är. Motorcyklar som passerar, bilar med jättehögtalare som spelar musik och alla skriker när dom pratar. Jag har tänkt på att jag i Sverige kunde höra Nandos andetag och de små klunkarna han tar när han ammar men här är det väldigt sällan det händer. Jag tror att betongväggarna och brist på möbler också gör att alla ljud växer.

Nandos vaccinspruteböld gick sönder idag. Äntligen. Har tyckt synd om honom för det har sett så ont ut. Tyckte det tog väldigt lång tid!? Det är säkert tre veckor sen den började växa. Och den växte ihop igen nästan direkt trots att vi inte lagt på något förband som barnmorskan hade förbjudit? Hoppas den inte kommer växa upp igen! Jag har varit rädd att den ska bli inflamerad. Undrar om det kommer att bli ett ärr? Har barn det där hemma nuförtiden? Här i Brasilien har de det iallafall. Han har sett väldigt trött ut idag. Och lite grinig. Här blir alla superfrustrerade så fort han gråter lite och vill proppa i honom massa medeciner mot kolik men jag har lite motstånd mot sånt. Tycker det verkar läskigt och vill veta vad det är som är fel först! Här har dessutom som allt som är för barn färgmedel och smakar jordgubb. Och alla blöjor, bäbisoljor, tvättlappar är parfymerade med speciell Bebisparfym. Bebisparfym!!

Ateliê Arte Machê i Olinda

Innan mamma åkte hem tog vi en tur till staden Olinda. Där hittade vi den här lilla ateljén som drevs av konstnären Fabio da Rocha. Otroligt vackra grejer av honom och hans kollega Christina Mac Dowell.

Mamma hittade några fina Karnevalmasker av Fabio å vi köpte varsin.

Stilen på Christinas egenhändigt målade möbler påminner mig om min kompis Tovas fina koppkollektion. Jag önskar att jag kunde teckna så, pilligt men ändå slarvigt på nått sätt. Älska det!

De här maskerna var gjorda av någon slags skumgummi formad efter ett ansikte och målad med akrylfärg. Dessa var även lackade. (Christina Mac Dowell)

(Christina Mac Dowell)

Jag blev kär i den här papiermache kossan! Men den skulle kosta ca 4000 kr så jag får nog försöka göra mig en själv istället. (Fabio da Rocha)

(Fabio da Rocha)

Här Fabio i egen hög person. En super trevlig man som har kunder från hela världen bl.a. en svensk som brukar komma nån gång ibland med kartonger som han fyller med Fabios kost och skickar till Sverige Fabio har tyvärr ingen egen hemsida men här är adressen till ateljén om någon skulle ha vägarna förbi Brasilien: Rua Bernando Veira de Melo, 157 Varadouro - Olinda, Brazil - CEP.: 530220-160.

Söndagsutflykt

En av dagarna i Guarabira följde vi med Juniors kusin Leví till några Naturliga Pooler som hans svärfar byggt längsmed en flod. Vägen dit var otroligt vacker och vi fick lust att stanna överallt för att fotografera men eftersom vi åkte tre bilar i karavan så fick vi nöja oss med att bara titta. Mamma hade fullt sjå med att hålla hunden Luki i styr. Vi hade tjatat oss till att få ta honom med oss eftersom han aldrig varit på utflykt i hela sitt 8 månaders långa hundliv.

Väl framme slog vi oss ned i skuggan och Svärfarn kom med olika provsmaksrätter och dryck.
Luki var alldeles till sig av att få bada. Hans matte Alini var lite orolig först för hon trodde inte att han kunde simma men det kunde han ju såklart!

Nando har börjat sträcka sig efter sånt han tycker är spännande och det han får tag på för han genast till munnen med hjälp av händer och fötter.

Jag, Mamma, Junior och Nando gick på en liten upptäcksfärs upp längs med floden.

Jag hade hjärtat i halsgropen när Junior skuttade fram bland klipporna med Nando i famnen. Men det gick ju hur bra som helst!

Sen var vi ju tvugna att svalka oss i det svala vattnet.

På hemvägen tjatade vi oss till att få promenera en bit längs den vackra vägen och det går inte att beskriva känslan av den fuktiga värmen och den mäktiga utsikten, ljuden från syrsorna och de vackra färgerna.

Tror mamma kände sig lite löjlig med det korta koplet. Hon bestämde sig för att skicka familjen ett längre när hon kommer hem till Sverige.

Otroliga färgkontraster!