Snart är det jul, jag har inte köpt en enda julklapp och har inga pengar. Min motivation till skolan ligger på noll. Har inte gjort några julkort. Fryser typ konstant trots att jag tar på mig de varmaste kläderna jag har. Önskar mig varma saker i julklapp typ ullsockor, ullunderställ, en åkpåse i fårskinn i vuxenstorlek... Känner mig ledsam. Vi har precis haft redovisning i skolan och jag blir alltid påverkad av det. Har ingen matlust alls. Vill mest bara gråta. Fick panik, ville springa ut ur rummet. Inte bara för att min insats under redovisningen var katastrofal, det är bara nått med den här dagen.
Lyssnar på hela årets avsnitt av "barnen" i podversion. Får tårar i ögonen i nästan varje program. Inte bara av ledsna känslor! Är kanske inne i någon känslig period just nu.

Känner mig mest ensam...

Såg fram emot att få vara själv hemma ikväll. Junior är och jobbar hemma i Kungsängen. Tänkte njuta av att slippa tv:n och hinna med en massa saker men, orkar inte... Det har varit en tuff dag. Vi har varit hemma hela dagen tvättat. Vår tvättstuga är nästan alltid ledig på dagarna så jag behöver aldrig boka i förväg. Den är jätte stor och alldeles nybygd och så finns det en barnhage med leksaker! Tog typ hela dagen för emellanåt skulle det ju ätas, sovas osv. Nando har varit lite nedstämd de senaste dagarna. Han har fått någon konstig magåkomma och är jätte dålig i magen. Går typ åt ett halvt paket blöjor om dan känns det som och ibland får jag byta igen inom loppet av 5 minuter! Påminner om hur det var när han va bebis. Vet inte vad det beror på men det kom efter att vi var på jullunch med släkten i söndags. Nando provsmakade massor av saker för första gången så han kan ju ha fått i sig något skumt. Lillynket... Och jag hade inte fattat att man kanske skulle gett honom specialmat för att få magen i ordning, typ morotspuree ellet nått, utan har proppat i honom möngder med välling hela dan för att han åtminstonne skulle få i sig NÅGOT! Det kanske inte var det bästa... Fan va man kan göra fel hela tiden! Lillrumpan är alldeles röd och nästan skinflådd av alla blöjbyten! Känns så elakt att behöva ta upp honom när han sover för att tvätta och byta, speciellt som det gör jätte ont. Som tur är verkar han iallafall kunna sova utan besvär. Imorgon får bli en rumpanbardag. Ska rulla bort alla mattor och stå beredd med skurhinken...

Det finns föresten ett annat ord för röd stjärt har jag lärt mig nämligen Blöjdermatit... Jahapp!

Nä nu skiter jag i det här, det blev inget gjort ikväll... God natt gott folk.

Dagisplats?

Nu borde vi snart få veta om Nando får plats på någon av våra önskade förskolor! Vi har sökt från och med januari så det är verkligen på tiden. Men det ser inte så ljust ut. Vi är på 34:e plats på vårt förstahandsval och det är ju inte särskiljt troligt att 34 barn skulle sluta innan dess...? Undrar vart vi får plats annars. Har suttit och försökt jämföra förskolorna i Hägersten på kommunens hemsida men det känns inte som den säkraste källan för att avgöra kvaliteten. Åh vill veta nu! Vill veta för att kunna börja ställa oss in på vad det är som väntar. Det känns inte som på riktigt närman inte ens vet vart han ska börja. Hoppas det inte blir typ på andra sidan stan. Orka hålla på att åka tunnelbana t.ex. för att lämna och hämta osv... Men det viktigaste är ju så klart att det ska kännas tryggt att lämna honom. Usch! Tänk att någon helt främmande ska ta hand om och bestämma om honom hela dagarna. Man hoppas ju att personalen har någorlunda samma tankar kring saker och ting som än själv! Antagligen blir det Junior som får sköta inskolningen eftersom jag pluggar nu. Känns både skönt men tråkigt. Man vill ju se hur de jobbar med barnen. Usch usch usch USCH! Alltså det ska bli jätte skönt när han börjar och allt (förhoppningsvis) går bra och så men det är onekligen ångestframkallande att inte veta...

Vi har köpt en pulka vinter vädret till ära och första turen är avklarad. Alltså den där blicken och de goa kinderna. Man vill bara äta upp!!! Idag kar vi köpt en vinter overall också, den sista i hela värden fick vi tag på. Verkar typ vara slut på vinterkläder över lag! Men mysbyxor, tofflor, pyamasar odyl finns det i överflöd! Vad ska man med en vit jul till om man ska sitta inne hela dagarna? Ah, men nu har Nando iallafall en helt sprojlans iallafall och ett ylleunderställ så nu ska han inte frysa iallafall!

Ettårskalaset

För ungefär en månad sen så gick Nandos 1:årskalas av stapeln. Det var strålande fint väder och det blev jätte trevligt med alla små kusiner på besök! Första gången vi får anledning att bjuda till fest i vårt EGET hem och det var kul att få visa upp vart vi bor och hur vi har det. Då fick vi också anledning att röjja bort de sista flyttkartongerna...

Det bjöds så klart på Bolo. En riktig sommartårta blev det med marängbotten och årets sista jordgubbar!

Nando var en perfekt värd, minglade oblygt bland alla gäster och njöt av all uppmärksamhet.

Ja presis som min kära mor påpekat så är det här med potträning nog lite tidigt. Läste just att det inte var värt att börja innan barnet är redo och det oftast inte fören 18-24 månader. För vissa barn kan det dröja ända upp till 4 år. Ingen anledning att stressa alltså...

Tentan

I fredags hade jag min första tenta. Det var en märklig upplevelse. Provet var uppbyggt på kryssfrågor där fler än ett svar kunde vara rätt. Frågorna i sig var inte svåra men frågans formulering gjorde så att man kunde tolka den på flera olika sätt så frågor som man hade kunnat svara på hur bra som helst om man hade fått skriva med egna ord kunde man få noll för bara för att man kryssat för ett svar för mycket eller för lite och detta för att man missuppfattat frågan.
Sedan var meningen att vår lärare skulle hinna rätta svaren under lunchen och de som fick godkänt skulle få fortsätta med VG delen på eftermiddagen om de så önskade. De flesta blev klara ganska snabbt men ingen hade en aning om hur de låg till. Stämningen var minst sagt spänd under den ca 3 timmar långa väntan och medans tiden gick blev folk mer och mer upprörda. Vår stackars lärare som satt och rättade prov med svetten rinnande och håret på ända fick gång på gång på hälsning från upprörda elever som tyckte att provet var under all kritik och inte överhuvud taget mätte kunskapen. Enligt vad jag har uppfattat så var kunskapen i vår klass kring det här ämnet väldigt hög och alla hade verkligen kämpat som fan för att ta sig ann detta svåra ämne vetenskaps teori men när svaren tillslut kom visade det sig att det var så få som fått den poäng som behövdes för att få godkänt att vår lärare beslutat sig för att sänka kravet. Från 20/30 till 14/30! Det komiska är det att kursen handlade om just hur man ställer frågor som inte ska kunna misstolkas för att verkligen mäta det man önskar o.s.v. Validitet och reliabilitet... och det kan man ju verkligen fråga sig om det här provet gjorde. Jag lyckades dock komma över gränsen för godkänt och det känns otroligt skönt! Så nu kan jag koncentrera mig på att försöka ställa om mig för den nya kursen som började idag "Livsloppsstudier". Men fortsättning följer för mina kämpar klasskamrater som inte kommer ge sig i första taget så det kommer nog bli ganska hett om öronen för lärarna i fråga de närmaste dagarna.

Träning...?

Jag har köpt ett träningskort men kommit på att jag typ aaaldrig kommer att hinna gå å träna. Det var ju ett bra sätt att kasta pengarna i sjön...

Dags att börja potträna...

Nu har vi införskaffat en potta!



Så det är bara att börja träna! Ska bli spännande att se hur det går!

Tenta

Nu är det bara två veckor kvar tills min första tenta. Det är frustrerande att veta att jag måste plugga men inte kunna. Men nu har äntligen mina inlästa böcker kommit så att jag kan börja plugga på riktigt! Det är perfekt att kunna lysna på boken på väg till skolan, eller under promenaden när Nando sover. Jag lär mig så mycket bättre genom att lyssna än när jag läser! Kanske finns det hopp ändå.

Sova?

Ok det var inte riktigt så stabilt som jag trodde. Fick för mig att han höll på att få krupp, vilket tydligen jag hade ofta när jag var liten. Var tvungen att googla det och läste att det blev värre av att ligga ned och desto mer upprörd barnet blir. Vid symptom skulle man upp och gå med barnet , lugna o.s.v. Så där var det kört med att försöka vara konsekvent... Han har vaknat runt 6 och ibland har vi helt enkelt gett upp för att det inte funkat att få honom att sova igen. Då har hela dagen blivit skev. I fedags var iallafall jag och Junior ute på kvällen utan Nando för första gången!! Morfar var barnvakt och skötte läggning och allt. Det hade gått jätte bra. Inget gråt på hela kvällen fast det hade tagit en timme innan han somnade. Skönt att veta att det funkar! Vi har sovit hos mina föräldrar sen i torsdags men nu ska vi hem. Ska bli skönt även om det är jätte mysigt att hänga hos dem. Får se om sovandet kanske blir bättre då?

Nu har jag äntligen fått sova...

Nando sov 12 timmar inatt utan att vakna! Eller jo han vaknade några gånger men somnade om av sig själv, i sin egen säng!!!! Alltså det här är helt fantastiskt! För drygt en vecka sedan fick jag nog av nattammandet och bestämde mig för att sista natten som napp var nådd. Då vaknade han mellan 3-10 gånger per natt. Och sen dess har jag sovit med t-shirt.

Till en början var det inga problem för honom att somna på kvällen. Tror inte han tänkte på att jag inte ammade honom utan han rullade som vanligt runt och sjöng Maaamma, Maaaamma... (...se så stor jag är...) tills han hittade en skön sovvrå i sängen och somnade. Det var värre när han vaknade första gången vid 02 och igen vid kanske 06. Då hjälpte ingenting. Han satt käpprätt upp i sängen och bara skrek rakt ut i luften. Vi provade att ge vatten, välling, gå runt, sjunga, dansa, säga till på skarpen... Men så tillslut så körde vi någon Anna Wahlgren inspirerad variant och höll i honom (men i vår säng) tills han lugnade ner sig och när vi släpte så la han sig till rätta och somnade. Jag kände mig som en skit att se honom så förtvivlad och inte ge honom det jag vet funkar men på nått sätt tänkte jag väl att han måste lära sig att det går att somna själv. Han har ju gjort det varje kväll så jag visste ju att det går. Sen har han vaknat i snitt två gånger varje natt och varit sådär jätte ledsen och så har vi gjort samma sak och så nu inatt så hörde jag hur han vaknade, satte sig upp, la sig igen och somnade om!

Nu får vi bara hoppas att det fortsätter så här bra. Det enda tråkiga är att han har börjat bli ledsen när han ska lägga sig istället men det kommer nog att ändra sig det med. Måste bara jobba på att få honom att förknippa det med något positivt igen!

När jag slutade med amningen så började han som väntat också äta mycket mer! Nu äter han både frukost, lunch, mellis och middag + välling innan han går och lägger sig. Ska bli spännande att se om det syns vid nästa bvc kontroll!

Saknar honom helt sjukt mycket när jag är i skolan och det känns jätte skumt att gå hemmifrån innan han ens har vaknat och bara träffa honom först efter lunch och ibland inte fören vid 4! Känns också lite jobbigt att han måste åka in till stan varje dag jag är i skolan men man kan ju inte leva i en liten trygg bubla hela livet... Det positiva är ju att Junior får vara med Nando lite mer utan att jag lägger mig i och att Nando får träffa sin Mormor lite mer.

På väg hem

Ok. Har varit på min lillasysters 20 års fest. Fått kommentarer som: jag visste ju att du var stora syster men att du var sååååå gammal! Och: född 83 jaha men hur gammal är du då, aha 27... Lååång tystnad. Smickrande! Nä nu ska jag hem till mitt sovande (förhoppningsvis!!!) lilla kanelbulletroll... God natt!

Lördagsfix

I lördags gjorde vi ett försök på svampfångst igen och den här gången fick Nando följa med. Det var lagom friskt och inga mygg men ej heller särskiljt mycket svamp.



När vi kom hem blev det bullbak för hela slanten!

Första dagen

Då var första dagen avklarad och det gick väl skapligt. Kände mig smått illamående av nervositet i början av lektionen men det gick över efter ett tag. En glad överraskning är att en tjej från min gamla klass ska gå tillsammans med oss! Då känner jag i alla fall någon. Förra veckan träffade jag en annan tjej från min förra klass och fick överta i stort sett all litteratur som vi ska läsa nu under första kursen. Det var verkligen en lättnad att slippa jaga böcker och inte minst slippa extra utgifter! Nu ska jag bara ta mig tid att läsa också. Har lite svårt med koncentrationen... Och disciplinen.

Skolstart

Jaha då var man på väg till skolan då. Känns faktiskt inte helt främmande. Tvärt om ganska normalt. Så nu är det slut på sovmornar och hänga i parken dagar. Istället intressanta föreläsningar(förhoppningsvis) dagarna i enda! Men kommer ju i och för sig ha Nando från mitt på dan fortsättningsvis också så det kommer nog bli endel parkhäng ändå.. Jaha, då var man framme då!

Ett år har gått!

Ja nu har det gått ett år sen Nando föddes. Finaste sötaste älskade kanelbulle! Vi har haft en helt fantastisk dag med massor av mys! Dagen avslutades som den ska med "Para bens" och tårta med hela familjen närvarande (inte helt sant, morbror ligger hemma i feber och så är ju halva gänget i Brasilien, men ändå...) Känner inte att jag behöver skriva något mer idag för det har Mormor Mu gjort så fint här! Gå även in och kolla bilderna från födelsedagsfirandet!!!

Gårdagens loppisfynd!

Igår var jag på världens bästa loppis som jag har lovordat vid tidigare tillfällen och som alltid kom jag hem på bästa humör med fina fynd i kassen!

Hade svårt att tro mina ögon när jag såg detta vackra lapptäcke hänga där mitt i blickfånget för alla besökare och när jag såg prislappen! 60 kr!!!? Det är alltså ett alldeles på riktigt handsytt lapptäcke om ca 2x2 meter. Så nu till alla lapptäckssyende människor där ute inklusive mig själv. Så mycket är slitet värt!?

Några söta koppar att slå sönder! totalt 15 spänn..!

Från någonstans i mitt förflutna kan jag förnimma en känsla av daggfylld kvällsluft blandat med pappas sommarsvett- och ciggarettröksdoftande skjorta... Barndomsminne från landet? Var iallafall tvungen att köpa den för 1 kr.

Bondens Marknad

Lite nostalgi

Vill ha!

Brazilian Day

I år var första gången som Brazilian Day firades i Sverige. Man fick nästan känslan av att vara i Brasilien för en stund! Den brasilianska ambassaden var en av arrangörerna och i stort sett alla grupper som har brasilienanknytning medverkade varav min kompis Saras Capoeiragrupp "Wild Capoeira Kids" var en av dem. Hon tränar barn från 2 år så nästa år får Nando börja!

(Fototgraf Sara)

Känner mig oftast lite yr när jag kommer ut i skogen och speciellt efter några timmars svampletning! Vet inte om det är den friska luften eller koncentrationen på marken framför mig som gör det? Som om huvudet blev 10 gånger klarare men inte riktigt kan ta in allt... Underbart är det iallafall och när vi kom hem var jag härligt mör i kroppen och rosig om kinderna. Då var det som alltid det där tråkiga rensjobbet kvar men när man sitter med sin kantarellmacka är den helt klart mödan värd!

Lycka äro att upptäcka de där halvt gömda, knallgula och underbart doftande!

Längtar tills man kan idka balkonghäng igen...

Fint par på perrongen...

Är lycklig...

...för jag har fått min mamma tillbaka!

Och Nando sin mormor...

Det var länge sen! Har inte haft tid på senaste. Har blandannat sysslat med detta.

Börjar få panik över att jag börjar skolan snart. Hitta böcket, läsa varje ledig stund, koncentrera mig på viktiga saker som mitt huvud inte gjort på snart ett år! Det är alltså fyra veckor kvar av den så kallade ledigheten och det känns som om jag aldrig mer kommer hinna vara kreativ. Vet inte ens om jag vill plugga längre?


Det här med mat och sov problemet började styra upp sig med rutiner och mellanrum mellan måltiderna och läggdags kl 8 utan tuttsnutte. Men en helg på landet förstörde allt och nu är vi tillbaka där vi var. Men han har iallafall börjat äta hela måltider då och då när det varit bra dagar och det känns som om det är det viktigaste. Sen kommer det andra nog med tiden eller så får vi ta tag i det när vi inte orkar längre. Han är så söt! Han har lärt sig att pussas och jag hörde hur han smackade på sin lilla gosedjurshund i mörkret! Bästaste, gulligaste, mysigaste tiden måste ändå vara just precis NU. Vill stoppa tiden i typ ett halvår!

Berimbau-musik i vardagsrummet...

Verkligen TACK för alla era fina och stöttande kommentarer! Det känns bra att höra att man ska lita på sig själv och det är ju faktiskt vad jag gjort från början men det är konstigt hur lätt självförtroendet kan ryckas undan av någon auktoritetsperson! När jag tänker efter så tycker jag att Nando verkar väldigt trygg som person så den där "hungriga vargen" teorin stämmer nog inte in på honom. Skönt att få börja njuta igen av lillprinsen och inte behöva tänka på att inte göra fel! Men jag är ändå glad att barmorskan sa som hon tyckte och gjorde mig uppmärksam på att man faktiskt inte MÅSTE amma jämt. Jag har börjat tänka lite mer på att hålla upp med amningen mellan måltiderna och det verkar faktiskt funka. Igår åt han allt jag hälde upp på tallriken!

Ett hujedanemejlångt inlägg...

Jag känner mig som världens sämsta mamma. Det hela började med att jag gick till BVC kontrollen förra veckan, den vanliga 10månaders kontrollen.
Jag fick komma in till en barnmorska som jag aldrig träffat förut och efter vägning så såg hon på kurvan att han knappt hade gått upp i vikt sen vi var där sist. Hon gav mig bannor för att han inte åt tillräckligt och bra och när jag förklarade att jag fortfarande ammade i lika stor grad som förut samtidigt som jag försökte få honom att äta mer mat sa hon att det var just därför. Att Nando vaknar 3-4 gånger på natten reagerade hon på jätte starkt och sa att barn i den åldern måste få sova på natten, inte äta, och att det var därför han inte hade någon aptit på morgonen/dagen. Jag frågade hur det skulle gå till när han vaknar och VILL ha bröstet och blir HYSTERISK om han inte får det. Men då var tiden slut och jag skulle in på läkarkontroll. Hon bokade in en ny tid för ”matprat” två veckor senare med min vanliga barnmorska som jag ju förut inte har fått någon hjälp från. På vägen hem gick jag förbi biblioteket och lånade en bok om mat för barn och en bok om ”sova hela natten”. Jag började läsa om Anna Wahlgrens metod för att få små barn att sova 12timmars nätter. Den verkar hysteriskt hurtig och med minutiösa rutinscheman och där man ska ”buffa” ”solfjädra” ”bekräfta” ”påminna” m.m. Jag fattade ingenting från början men resultatet verkade ju alldeles underbart så jag har nu nästan läst klart hela boken.

Jag vet inte vad jag ska tänka. Bl.a. ska man första natten hålla i barnet på ett speciellt sätt så att det lugnar sig och det kan ta upp till 45 minuter innan barnet gör det. Det känns oerhört skrämmande! När barnet sedan har lugnat sig ska man sedan gå ut ur rummet samtidigt som man säger en ramsa som man själv valt ut. Och ja, det är massor av grejer man ska göra som jag inte orkar beskriva här men det verkar jäkligt komplicerat samtidigt som hon skriver att det är jätte viktigt att man vet till 100 % att det funkar.

Jaja, i alla fall så har jag försökt att förklara för Junior vad det hela handlar om. Jag har översatt vissa partier i boken och han tycker nog att det låter lite skumt men om det nu är en beprövad metod så kan vi prova men, typ , att det är jag som måste vara drivande. Ja, det är ju jag som har läst boken. Vet inte om jag klarar av att vara den drivande.

I natt gjorde vi i alla fall alla fel man kan göra. Utan att ha bestämt oss så tänkte jag före läggning att jag skulle ”testa” hur det gick att inte ge bröstet utan låta honom somna av sig själv. Självklart protesterade han men då ramsade jag lite på måfå en ramsa som jag kom på just då. Inte alls uttänkt och förberett och 100 % säker på att det skulle funka. Det funkade inte. Efter en stund som kändes som en evighet, med Nando rullandes runt arg som ett bi blandat med lite glatt småprat ibland, slutade det i riktigt förtvivlat gråt. När jag kände att, nu är han riktigt ledsen, tappade jag modet eftersom jag ju egentligen inte visste vad jag höll på med. Det slutade med att jag tog med honom ut till soffan och lät honom somna vid bröstet. Totalt misslyckat.

När han somnat pratade jag med Junior om att vi i alla fall kunde försöka inte låta honom ammas när han vaknar på natten.

Vid 02. vaknade han och jag tog upp honom ur sängen innan han hann bli arg eller sur (enligt Anna ska man aldrig ta upp ett skrikande barn ur sängen eftersom det då bekräftar barnets farhågor om att det är farligt i sängen) och tänkte att han kanske kunde somna om bara av att ligga i sängen mellan oss (som om han helt plötsligt skulle tycka det var ok?). Det tyckte han inte, utan började förtvivlat gråta och då försökte jag få Junior att reagera. Det blev bara pannkaka av allt ihop att Junior försökte göra någon slags variant av Annas metod utifrån det jag har berättat men utan sitt sammanhang kändes allt bara otroligt fel. Jag började ångra hela grejen och efter en massa gråt och förtvivlan fick han komma till bröstet i alla fall. Junior så klart asförbannad på mig för att jag utsatte honom för den prövningen och jag själv med självkänslan i botten.

Finns det inget sätt att vänja av med nattamning som inte innebär en massa gråt? Har fram tills BVC besöket mest tänkt att det var mitt problem att han vaknade och ville äta på natten och tyckt att jag kunde stå ut med det men nu är det ju inte mig det handlar om utan om Nandos bästa. Bevisligen äter han inte tillräckligt med mat och det är amningens fel! Nattamningens framförallt! På dagarna kan man ju alltid underhålla med annat för att göra mellanrummen mellan amningarna större och ge mat först och amma sen men på natten är det främst en trygghets grej.

Jag vet inte vad jag ska tänka. Det ända som jag vill göra nu är att hålla honom tätt intill och känna hans varma lukt och säga att jag älskar honom över allt i världen. Men det skulle ju bara väcka honom. Egentligen är det en ganska egoistisk grej överhuvudtaget! Mysigt som sjutton att vara det någon längtar efter. Men egentligen är det ju trygghet han längtar efter och det skönaste för honom skulle antagligen vara att vara trygg med att sova själv, slippa bli störd av att vi ligger och trängs bredvid.

Vet inte varför jag delar med mig av det här HÄR men känner väl att jag inte orkar låtsas att allt är perfekt jämt.

Nando går!

Balkonghäng

Upp och Ned

Senaste dagarna har präglats av sekundersnabba humörsvägningarna. Nando börjar bli mer och mer medveten om att världen inte styrs av honom och att allt inte är och blir som han vill. Det stör honom skulle man kunna säga. Jag måste medge att jag börjar känna igen mer och mer av hans envishet från mig själv när jag var liten. Jag var otroligt bortskämd med uppmärksamhet som första barn, första barnbarn osv. Jag känner igen mig i hans bestämda blick och kommer ihåg hur arg jag kunde bli för minsta lilla som inte blev precis som jag ville ha det. Jag kunde t.ex. bli jätte irriterad om jag satt jätte skönt mot någons axel eller i någons knä och denne bytte ställning. Kommer ihåg att det kändes som om allt var förstört och aldrig kunde bli så bra igen som det var. Håller fortfarande nästan tvångsmässigt på och ändrar ställning på huvudkudden i flera minuter innan jag kan sova så lite av det där med att det ska vara som man vill sitter nog i livet ut. Har även varit bra på att ha aldeles för höga förväntningar på saker och ting vilket både vänner och familj har fått erfara när besvikelsen sätter in för att det inte blir som man föreställt sig. Men det har jag iallafall blivit bättre på, att inte förvänta sig för mycket och låta saker bli som de blir.

Panorama Egg

Hittade fina fynd när jag var och hälsade på i stöket i morfars gamla hus där mamma och moster håller på och röjjer. Se vad mer som händer där HÄR. Är som allra gladast över ett guldfärjat väggur i trä som kommer upp här så fort den har fått en värdig plats här hemma! Bland allt möjligt skräp (bl.a. tappade tänder från alla vi barnbarn och hundar, gamla nappar, kartongbitar som kan vara bra att ha för att skriva upp saker på osv.) så hittade jag även två fina tittägg. Tror aldrig jag har sett ett i verkligheten förut!

Skogspromenad

Var på landet några dagar och var tvungen att gå ut och pröva lyckan igen. Visserligen är skogarna kring landstället inte kända för att vara svampskogar men man hur som helst så är det ju alltid skönt att komma ut i skogen lite. och inte en enda svamp den här gången heller men lite blåbär hittade vi iallafall. Brorn som inte är intresserad av svamp men destomer av skog hängde med.

Ylle väntade tålmodigt när det plockades blåbär.

Olle hittade någon slags forntida soptipp.

Vi tog vägen längs museejärnvägens banvall tillbaka. Hade gärna tagit ett dopp vid slutet om vi haft handduken med.

Hemma fanns det några som gillade blåbärsfynden!