lördag 28 juli 2012

Studiebesök på APAE-Recife

Idag har jag varit på studiebesök på APAE som är en förening liknande FUB verksam i Brasilien. Eftersom att jag efter sommaren påbörjar mitt tredje år på socionomprogrammet börjar det bli dags för mig att tänka på uppslag för C-uppsatts. Jag har en tanke om att skriva den här i Brasilien och ett av mina intresseområden är socialt arbete med personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Jag har börjat kolla vad det finns för verksamheter här i närheten av Recife och jag fick tips om APAE ifrån min pappa som varit på IASSID-forskarkonferens i Halifax/Kanada och stött på en forskare ifrån föreningen APAE.

Föreningen grundades för drygt 50 år sedan och arbetar med att förbättra förutsättningarna för personer med intellektuella funktionsnedsättningar i Brasilien. De som kan få stöd av APAE är främst barn och ungdomar men av de personerna som jag mötte fanns det även personer i 30-40 års åldern. Annexet i Recife är relativt litet i jämförelse med t.ex. verksamheten i Salvador. På APAE bedriver de främst undervisning både institutionellt och integrerat i en kommunal och en statlig skola. De har även sjukgymnaster, psykologer och andra kliniker på plats för olika typer av behandlingar. Lärarna som undervisar är anställda av kommunen och psykologer, sjukgymnaster osv är anställda av föreningen. 
Jag blev runtvisad i lokalerna av Silvania, en av funktionärerna på APAE Recife.
Här är Silvania och en av lärarna på APAE. I den här lokalen får barnen/ungdomarna lära sig att göra olika hantverk, mycket tillverkat av återvunnet material så som tidningspapper och mjölkpaket. Som jag förstod det finns det ingen lagstadgad rätt till dagligverksamhet för personer med intelektuella funktionsnedsättningar i Recife likt den som finns enligt LSS i Sverige. Efter personerna har avslutat sina studier tar sig vissa ut på arbetsmarknaden antingen genom anställning eller genom tillverkning av konsthantverk som de får lära sig på APAE, andra blir kvar hemma. Det finns en lag som säger att företag per 100:e anställd måste anställa en person med någon typ av funktionsnedsättning men konkurrensen är stor och företagen anställer hellre personer med lindrigare funktionsnedsättningar så som synskador eller rörelsehinder än personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
De får också lära sig att restaurera böcker genom att ge dem nya pärmar.
Här är ett av rummen där de tar emot de allra minsta barnen. Silvania berättade att de tar emot så små som 1-2 åringar.
Här är aulan. Silvania berättade att det finns en brasilianska som skrivit många böcker om sitt arbete med barn med intellektuella funktionsnedsättningar i Sverige och som brukar handleda personalen på APAE. Hon är nu pensionerad och bor tydligen växelvis i Sverige och Sao Paulo. När jag kommer hem till Sverige ska jag ta kontakt med henne!

tisdag 24 juli 2012

Bahia da traição

Andra dagen på stranden hade jag blivit så kry att jag vågade mig med till stranden. På darriga ben och med koll på närmaste toalett. Det var strålande fint väder likt dagen innan vilket var tur för oss för den här tiden på året brukar det regna mycket.
Först åkte vi till en strand som låg en bit i utkanten av byn på jakt efter surfvågor.
Vidsträckta stränder perfekta att springa på!
Nando och Antonio var genast igång och byggde. Men sälskapet bestämde sig för att åka någonstans där det fanns möjlighet att köpa mat och dricka.
Nästa strand låg på insidan av ett långt rev så havet var lugnare och mer badvänligt. Men emellan reven fanns det en öppning där det såg ut att kunna bli surfvänliga vågor. Jag höll mig i skuggan.
Junior förbereder en av sina senaste brädor som Nando säger är hans. Jean som var den enda som lyckades stå på brädan föregående dag tyckte att det verkade läskigt att surfa bland reven och avstod denna dag. Men Junior och kusinen Levi vågade sig ut.
När Junior gett upp vågorna, som var aldeles för "tjocka" för att gå att surfa på, var det Nandos tur. Han var riktigt stadig på brädan!
 Med tungan rätt i mun... Det syns att han har det i blodet!
Terezinha, så fin i sin nyinköpta baddräkt!
Här var det Nando som stod bakom kameran...
Efter ett tag tröttnade sälskapet på den andra stranden och begav sig av till en tredje där matförsäljningen kommit i gång. Antonio var snabbt i och badade och fick sällskap av Nando när det var dags för att skölja av sig saltet.
Både rumpan...
och snöppen!
I baren där vi satt serverade de en välluktande soppa full med handskalade räkor och det vattnade sig i munnen på till och med mig som inte ätit på över ett dygn. Men soppan som var gjord på cocosmjölk var tydligen inte så bra för känsliga magar så jag fick nöja mig med cocosvatten som till skillnad från mjölken ska vara väldigt bra att dricka om man är magsjuk.
Havet var fullt av små fiskebåtar och denna var det några killar som höll på att bygga på. När de tog lunch passade Nando på att kolla läget.

måndag 23 juli 2012

Medan jag låg däckad...

Här är lite bilder från första dagen i Bahia da traição. Medan jag låg sjuk i min konstiga magåkomma åkte de andra till stranden.
Nando förstod att jag var sjuk och lät mig ligga ifred. I vanliga fall brukar han vilja att jag följer men och är med på allt. Som tur var fanns det ju många runtomkring som kunde sysselsätta honom.


Tia Lúzia hade inte varit vid havet sedan vårt första besök i Brasilien för sju och ett halvt år sedan. Då var hela min familj med och vi firade nyår i en av Juniors fastrars hus vid stranden Pao Amarello. Tia Lúzia och kusin Alini kom med bussen på morgonen och åkte hem igen vid 16 tiden. Alinis pappa Toinho tog hand om Tia Lúzias Mini Livs under dagen. 
 Nando lekte med sin kusin Antonio Carlos
 Josy med en av Juniors egenhändigt tillverkade brädor.
Här är köket i strandhuset som vi bodde

söndag 22 juli 2012

Kycklingkärlek

På väg

Idag gick jag, Junior och Nando upp tidigt för att gå på teater-musikal i Recife. Vi skulle se Galinha Pintadinha "prickiga hönan" som är en superkänd figur här i Brasilien och finns som filmer med kända brasilianska barnsånger. Om man söker på Galinha Pintadinha på Youtube så hittar man massor med små musikvideor. Nando har i perioder varit helt besatt utav dessa små musikvideor och känner till alla figurerna. Grodan som inte tvättar fötterna är en av dem.
Teater

Vi kom till teatern en halvtimme innan den skulle börja och kön ringlade sig redan lång. Men vi fick ändå ganska bra platser i främre delen. Vi fick vänta ganska länge innan teatern började så Nando han bli rastlös.





GP
Själva Prickiga Kycklingen kom in som en superstar i slutet av showen. När teatern var slut fanns alla figurerna i foajén tillgängliga för fotografering. 
Vi lyckades sno åt oss en bild med en av de fulaste figurerna i hela teatern Katten men det var lögn att försöka komma ens i närheten av kycklingarna!

Kyckling
När vi kom hem kelade vi lite med våra egna prickiga kycklingar. Vi trodde ju att vi hade haft oturen att välja två tuppkycklingar men nu ser man att den svarta är en höna. Kammen har växt sig mycket större på den gula.
Kycklingar
Nando
Nando
Visst har de blivit stora!