Recife Antigo

Den här resan har vi inte varit på så många turistutflykter eftersom jag har haft fullt upp med min C-uppsats men nu när det börjar närma sig hemresa tog vi en söndag och åkte in till Recife Antigo, gamla delen av Recife. Det var kul att äntligen komma ut lite på dagtid efter att ha spenderat stora delar av tiden här vid ett skrivbord! Vid Marco Zero, torget vartifrån man räknar alla avstånd till staden, hölls det någon slags mässa. Den höga stolpen till vänster på bilden är en skulptur av konstnären Francisco Brennand och står, tillsammans med många andra skulpturer av samma konstnär, på en konstgjord ö byggd som vågbrytare. Dit man kan ta sig med små motorbåtar som kör turister i skytteltrafik.

 Denna gata är nog en av de mest kända i Recife Antigo och i det ljusgula huset med röda dörrar till vänster ligger den första synagogan i Amerika som enligt Wikipedia var aktiv under 1630-1657, när Holländarna var vid makten.

 Längs Recifes hamn så ligger det flera gamla hamnbyggnader som håller på att reformeras. Här är en som byggts om till en exklusiv marknad med konsthantverk. Utsidan har smyckats av olika konstnärer.

Många av husen i gamla Recife är förfallna och skruttiga och man blir lite ledsen över att ingen ser ut att bry sig om de vackra byggnaderna. Men kring Marco Zero så är det väldigt vackert restaurerade.

 Här är också en av de mest kända vyerna i Recife, en av stadens alla vackra broar.

Brasilien kallas ibland för Sydamerikas Venedig men jag relaterar mer till Stockholm och får lite hemkänsla när jag är här. Speciellt när man åker förbi på kvällen! Det ni ser på andra sidan är utsidan av Recife centrum.

 Här är ännu ett vackert hus mes otroligt välarbetade fönstergaller!

 Iskallt kokosvatten! Något som jag har lärt mig att tycka om. Sött, törstsläckande och tydligen väldigt nyttigt!

På kvällarna fylls vägarna i Recife Antigo med små matstånd och barer på hjul. Speciellt på helgerna fylls gatorna med liv och olika musik- och slagverksgrupper tränar här och där. Bästa stället att tillbringa kvällarna under Karnevalen!

 Även det skruttiga kan vara så otroligt vackert!!! Skulle tapetsera en vägg hemma med bilden ovan.

Den sista bilden är tillägnad vår älskade och efterlängtade Ylle!

Skörövarfabbe

Nando har funnit en vän i grannpojken Everton. Vi kallar dem "vänner för 5 minuter" för det är ungefär så länge som de kan hålla sams. Everton är nästan ett och ett halvt år yngre än Nando och från början ville han göra exakt samma sak som Nando gjorde. Han till och med började säga efter på svenska och kalla mig för "Mamma". Men när de är ifrån varandra längtar de och stundvis så kan de leka riktigt fint! De andra vuxna tycker jag är lite knäpp när jag ger mig in i piratlekar och går på skattjakt med ungarna.

En skörövare måste ju ha en papegoja och hemma hos Josy vågade jag tillslut hälsa på deras "Leleco". Jag är lite rädd för fåglar, troligen för att mina föräldrar passade en argsint papegoja när jag var bebis. En elak jävel säger pappa att han var och berättade att ägarna egentligen inte ville ha den tillbaka. Den flög sin kos till slut, trotts att den var vingklippt men kan inte ha klarat sig så många dagar i det fria.

Ett steg närmare övervunnen rädsla... Skepp o hoj!

Rapport från den vertikala odlingen

Idag fick jag de här bilderna ifrån släktingarna i Brasilien och kryddorna som jag odlat i den vertikala PET-odlingen har växt till sig. Det var kul att se! Här hemma i Sverige har det börjat klia i trädgårdsfingrarna och jag har satt igång ett projekt med att göra om en "Tistelmatta" bakom huset till en liten trädgårdslott. Bärbuskar och redskap är inköpta för ändamålet och i veckan ska jag påbörja arbetet. Bilder kommer!

På väg hem...

Här är lite bilder ifrån vår resa hem!

Sista dagen var det många som ville ta farväl. Terezinha hade ordnat en avskedslunch och Tia Deta och hennes son med familj var där.

 En avskedskram av Nandos syssling. 

Och så kom det svåra avskedet av våra små älsklingar! Jag har nu fått rapporter om att de har fått flytta hem till Tio Marcelos pappa som har en liten gård med flera höns och andra djur. Jag hoppas att de har det bra!

Till flygplatsen åkte vi så många som det fick plats i bilarna. Två bilar fulla!

Nando sprang av sig ordentligt. Det var väl de sista krafterna för klockan var redan långt efter läggdags.

Det blev ett tungt avsked och Nando sa när vi kommit in till passkontrollen och vi hade vinkat adjö en sista gång "Mamma dom älskar mig!" Det måste vara en härlig känsla att vara älskad av så många! 

 Och trötta var vi. Nando somnade innan vi hunnit lyfta! Själv lyckades jag inte sova en blund...

När vi kom fram till Lissabon var det mitt på dagen och vi åkte direkt till hotellet och dumpade våra väskor innan vi åkte in till stan på jakt efter ett lunchställe. Ett tips, ska du äta lunch i Lissabon och kyparn ställer fram t.ex. bröd, nån sås eller kanske några ostbitar som du inte har beställt, fråga om de ingår innan du smakar på dem! Vi gjorde misstaget att äta av brödet de ställde fram och för det fick vi betala 4 € extra. Fick bara ett litet utbrott och kallade kyparna för Ladrão! (typ tjuvar) vilket de inte gillade. Det var bara att betala och komma ihåg det till nästa gång. Min bror som också varit i Lissabon nu i sommar sa visserligen att om man inte äter av de extra grejer som de ställer fram så lägger de på samma summa i någon slags servicekostnad så det bästa tipset är kanske "ät inte på turisthak om du inte vill känna dig lurad efteråt".

 Efter lunchen gick vi på en promenad upp i de gamla delarna av Lissabon och det är verkligen vackert!

Nando somnade på vägen. Jag hade gärna själv lagt mig någonstans just då så trött jag var efter nästan två dygns vaken tid.

Här är en liten film ihopklippt av små snuttar filmade av misstag när Junior trodde att han fotograferade med min telefon.

Det har aldrig varit skönare att komma fram till ett rent, fräscht hotellrum! Vi hade beställt en natt på Lutecia, ett hotell som vi stannade på vid mellanlandningen på väg till Brasilien förra gången och det var verkligen en lyckträff! Nära tunnelbanan för att åka in till stan, super fräscht, sköna sängar, god frukost och trevlig personal. Där sov vi gott inför nästa etapp mot Sverige!

Fars dag och dags att resa hem

Sista dagarna har varit lite stressiga med allt vi velat hinna med innan vi ska åka hem. Nu har dagen för hemresan kommit och vi håller på för fullt med att organisera våra väskor medan Terezinha förbereder en avskedslunch. Idag är det dessutom farsdag här i Brasilien!

Castelo Brennand

Mitt i all stress med allt vi vill hinna göra innan hemresan till Sverige hann vi klämma in ett litet snabbt besök till slottet och muséet Castello Sao Joao som jag berättade om tidigare och som är grundat av konstnären Brennand.

Först gick vi och tittade på den colombianske konstnären Fernando Boteros utställning "Dores da Colombia" med målningar som beskriver det våld som människor utsatts för historiskt sett och som fortfarande är en del av vardagen i Colombia. Det var förbjudet att fotografera inne på utställningen men här är några bilder av motiven som jag hittat på nätet.

Det var censurerat för barn under 10 år på grund av de hemska motiven så Junior stannade utanför med Nando

Området kring slottet var väldigt vackert och det var synd att vi hade så knappt med tid för annars hade jag gärna gått runt och tittat lite i parken.

De här små skulpturerna stod i ett otroligt vackert antikt skåp. Jag älskar det handmålade mönstret i bakgrunden!

Den sista byggnaden vi besökte var Ricardo Brennands samling utav vapen, rustningar och konst ifrån hela världen.

När min mamma var i Brasilien med oss för två år sedan var vi på väg till det här museet men då var det stängt. Det var synd för jag tror att hon hade gillat det!