Borttappad Napp

Nandos napp kom bort på flygplatsen i Lissabon. Den måste ha ramlat av vid bagagekontrollen. Jag tänkte att det nog inte skulle va någon fara eftersom han ändå inte använder den så mycket och så hade jag ju köpt på mig ett lager som låg det incheckade bagaget. På bussen på väg ut till flygplanet började han bli grinig och vi blev svettigare och svettigare. På planet berättade Junior historien om den borttappade nappen för våra grannar och brassemammorna skakade på huvet och sa att man ju måste knyta fast den i blöjan. Jag fattade inte först men såg sen att de andra nappbarnen hade en tygblöja fastbunden vid nappen. Vi fick låna en liten napp av en som hade ett helt lager och det gick bra till en början men sen när han hade lugnat ned sig lite och upptäckte att det inte alls var HANS napp funkade det inte längre.

När vi kom fram och jag tog fram napplagret såg jag att jag hade köpt en storlek större än den han är van vid. Jag måste ha tänkt att jag så smått skulle vänja honom vid dem. Så nu har han ingen napp som han gillar. Jag hade verkligen behövt en nu när det är svårt att trösta honom! Jag är van vid att hålla honom nära när han är trött eller ledsen men det är så jäkla varmt så han blir alldeles genomblöt av svett. Jag fattar inte hur hon gör men det är en av kusinerna som är expert på att söva honom. Det är antagligen hennes stora mjuka barm som gör det för jag lyckas bara inte. Måste säga att jag blir lite avundsjuk.

Här ska alla kommentera allt man gör också vilket börjar bli ganska irriterande. De vill antagligen bara vill hjälpa till men det känns som om dom inte tror att jag kan sköta mitt eget barn. Saknar det vanliga lugna livet därhemma lite grann där JAG viste vad som va bäst för honom. Här är det så lätt att ge vika för alla vet-bäst-och-kommenterar-allt-jag-gör människor.

Nä, jag ska sluta gnälla. Det är samtidigt väldigt skönt att ha folk omkring sig som erbjuder sig att hålla honom bara för att jag ska få vila, äta eller ha lite tid för mig själv!