Porto de Galinhas

Första dagen i strandhuset vaknade vi som vanligt vid 6-tiden av att Nando sovit färdigt. Nando som i Sverige var en sovmorgonmänniska och kunde sova till 10-11 och ibland ända till 12 har på grund av tidsskiljnanden på fyra timmar börjat vilja gå upp med tuppen. Men så somnar han mycket tidigare på kvällen här, runt åtta sover han redan och sover i stort sett hela natten utan avbrott. Vi har till och med vågat natta honom och sen lämna honom till farmor att vakta medans vi gått ut för att träffa Juniors vänner vid några tillfällen.

Junior och Thiago stack iväg direkt för att se om det var några surfbara vågor vid en strand som ligger några km bort medan jag försökte sova vidare. Men efter en stund gav jag upp och gick upp och badade mig och Nando i den lilla polen som vi fyllt dagen innan.

När Junior kom tillbaka var det min tur att få gå till stranden. Efter en promenad på 10 minuter i stekande sol var vi nere på den turisttäta stranden Porto de Galinhas som är känd för sina naturpoler. Segelbåtarna som ni kan se på bilden nedanför tar med turister ut till korallreven som har bildat som poler där man kan bada och titta på fina fiskar. Juniors pappa berättade att när Junior var liten och dom åkte till den här stranden och var det inte mer än en vanlig liten fiskeby. Nu är det smockfullt av turister och i den lilla staden har fyllts med lyxiga butiker.

Från vänster: Denise (hon som hyr huset), Lulinha (Josys kille) och Josy (Juniors syster). Det kändes lite konstigt att vara så "långt" ifrån Nando och jag kunde inte riktigt slappna av. Efter ca två timmar ringde telefonen och när jag hörde bebisskrik ur luren skyndade jag mig hem.

På eftermiddagen när det blivit lite svalare stack vi iväg allihop till Maracaipe, Surfstranden, för att kolla när Junior och Thiago surfade. Jag fick tyvär hålla mig på stranden eftersom doktorn förbjudit mig från att doppa huvudet under en veckas tid.

Mardrömsresan...

Idag kom vi tillbaka efter en tre dagars utflykt till Porto de Galinhas (Tuppstranden) som är en strand ca 8 mil söder om Recife. Juniors-systers-kompis-mamma hyr ett hus där tillsammans med några andra familjer och hon hade tjatat i flera veckor om att vi skulle komma dit några dagar. Så i torsdags gick vi upp vid 7 tiden för att komma iväg innan rusningstrafiken satte igång och för att komma fram så där lagom tidigt för att kunna utnytja dagen på stranden. Men när vi åkt i ca en kvart var motorvägen igenproppad och vi stod i princip stilla i över en timme. Det var närmare 40 grader i bilen och Nando var alldeles utom sig både av värmen och av trötthet. Tillslut så lyckades Junior komma av motorvägen för att försöka ta en genväg och när vi kommit in på en lite mindre väg så gick jag och Thiago ut med Nando och gick längs med vägen i skuggan för att åtminstonne komma ut ur den där rullande ugnen. När det var dags att hoppa in i bilen igen började Nando gråta, eller snarare skrika, så fort jag satte honom i bilstolen. Efter kanske 10 minuter(det är lång tid med en skrikande bebis bredvid sig) hade vi kommit fram till kusten och stannade vid en liten bar för en paus. Nando lugnade ned sig så fort vi kom ut och efter en liten dusch med vårt medtagna vatten så somnade han bums.


Pausen var välbehövd och resten av resan flöt på bättre även om Nando fortfarande var arg över att behöva sitta fast i stolen. När vi kom fram efter ca 4 timmars mardrömsresa så hängde vi fort upp hängmattan, slängde fram madrasserna och intog horisontalläge för en liten siesta på verandan.