Eftermiddagspromenad på Itamaracá

På eftermiddagen gick vi iväg på en strandpromenad. På vägen ned till stranden träffade vi få de här små aporna som satt och mumsade på frukterna från trädet på bilden. Junior var den enda som lyckades fånga dem på bild!

Havet höll på att torka som man säger i Brasilien när det är ebb.

Teresinha satte sig för att vila sina trötta ben medans vi fortsatte över det som vid högvatten är en bred flod. Härifrån går det en båt över till andra sidan för 1 Real (ca 4kr). Dyrt tyckte Terezinha. Längs hela stranden har man problem med att havet äter sig längre upp så husen närmast havet har övergivits. Thiago berättade att den här baren låg 20 meter längre ut sist han var här.

Det här är det som blir kvar av floden när det är ebb. Den leder in i ett mangroveträsk och här passerar småhajarna förbi för att luncha inne i träsket. Junior berättade att det även finns sjökor här. Mamma fotade ivrigt.

Nando hann somna på vägen och sov hela vägen tillbaka. Måste säga att 25-kronors-babybjörnen har fungerat väldigt bra!

Thiago hittade ett par kvarglömda sandaler på stranden. Mycket fint måste jag säga!

Bebisbajs x 10

Nando har fått ändrad ämnesomsättning verkar det som för från att ha bajsat en gång om dan har det de senaste dagarna varit ca 10 ggr. Och det är inte lite heller! Här har han presis avverkat en blöt prutt på sin nyduschade och ombytta mamma. Det blev bara att hoppa in i duschen igen vilket i och för sig inte är helt fel i värmen.

Samma gälde såklart Nando och den här gången var det Tio Marcello som fick den äran :) Utomhus dusch i solljummet vatten är det bästa som finns!

Sen blev det siesta i skuggan :)

Stranden

Efter frukosten ville vi ned till havet igen så vi plockade ihop vårt pick och pack och gick ned.

Nando blev buren som en prins av sina kusiner Nicolly och Thiago.

Efter en stund kom Tia Vera och Farmor Teresinha ned tillsammans med Farfar Fernando på bilden nedan.

Mamma kom på knepet att använda sand istället för solskydsfaktorn som vi glömt hemma i Jardim Paulista.

Farfar Fernando tillsammans med Farbror Marcello.

Itamaracá

Nu har mamma kommit hit! Så nu kan ni som vill även läsa om våra äventyr på hennes blogg. I lördags åkte vi iväg till Juniors fasters semesterhus som ligger på ön Itamaracá. Huset ligger på en del av ön som ännu inte har fått en asfalterad väg så där är det fortfarande ganska lite turister. Det är stor skillnad från Porto de Galinhas där vi var för två helger sedan, där stranden är full av baren och försäljare. Här har man stranden nästan för sig själv.

Första morgonen vaknade jag och Junior som vanligt vid 6 tiden när Nando vaknar. Vi passade på att gå upp för att utnytja den lite svagare morgonsolen och smög ut för att gå ned till stranden. Där var vi i stort sett helt ensamma förutom en liten fiskebåt som åkte förbi ute på havet.

Nu vet jag vem Nando har ärvt den där rynkan mellan ögonbrynen ifrån!

På vägen tillbaka stötte vi på ett gäng gisar som var ute på morgonpromenad. De var på väg till sitt morgondopp.

Jag såg en kvinna dö idag. På teve alltså. Har aldrig sett någon dö förut. Det var på nyheterna de visade en film från en övervakningskamera, en kinna bli skjuten med 6-7 skott av sitt ex. De hade separerat och han hade besöksförbud efter att ha slagit henne vid flera tillfällen och så ser man på filmen hur han kommer in på gården till hennes hus, går in i hennes frisörsalong där hon jobbar med en kund. De för en häftig ordväxling i några sekunder varpå har tar fram en pistol och skjuter. Först i magen och sen flera skott till tills hon ligger livlös. Sen ser man honom springa ut från salongen och tydligen är han inte fast än. Men han kommer åka fast och troligen bli dödad själv. Det är alla säkra på. Den typen av personer lever inte särskilt länge här. Antingen blir han skjuten av polisen eller dödad i fängelset.

"Estepi"

Idag har jag registrerat mig ett av byns gym för att gå på jumpa! Gick upp ca 06.30, åt en soyayogurt och promenerade nervöst iväg i regnet. Läskigt var det! Gick in, betalade mina 15R$ (ca60 kr) som är priset för en månads träning och stälde mig och väntade på att träningen skulle börja. Det började droppa in tanter som snackade glatt om ditt och datt och när det var dags att gå in kollade jag hur de gjorde och gjorde likadant. Dagens klass var tydligen step-up. Har aldrig tränat step-up så jag har inget att jämföra med men svårt var det att hänga med i alla steg och svettig blev jag. Sista 20 minuterna var armmuskel träning med tyngder och mina armar kändes som spagetti sista omgången. Det förvånar mig att jag orkade hänga med hela träningen! Första träningen sen Nando föddes.

Känns förövrigt väldigt konstigt att jag för lite drygt tre månader sedan inte hade en bebis... Har svårt att minnas hur det var att bara ha sig själv att tänka på och inte behöva vara tillgänglig åtminstonne var tredje timme om inte oftare.

I morgon börjar mamma sin resa till Brasilien och kommer fram på fredag kl 10.30 brasiliansk tid. Längtar jätte mycket! Ska bli mysigt att ha henne här och kul att se vad hon säger om Nandos utveckling :) Han rullar nu obehindrat över på mage! Han är dock inte så intresserad av det längre nu när han kan utan nu är det att ta sig frammåt som är hans största mission. Han kravlar sig fatiskt redan fram! Sakta men ändå! Alla här blir helt förundrade över att han bara är tre månader med tanke på hur stadig han är.

Nu e det matdags, för Nando alltså...

Virkade tuppar m.m.

I Porto de Galinhas finns det massor med små butiker som säljer konsthantverk. Det mesta är väldigt dyrt men det är kul att kolla för att få inspiration. Något som det finns mycket av är små virkade tuppar i olika konstalationer. Som nyckelringar, fönsterprydnader, dörrtyngder ja allt möjligt. Jag fick i allafall en väldig lust att försöka virka en tupp själv. Har gjort ett försök ej värt att fotografera men på en brasiliansk blogg hittade jag den här bilden.

När jag surfade vidare hittade jag en massa roliga bloggar med virkade prylar! Nu har jag lust att virka in hela världen i glada färger :) Bilderna nedan kommer ifrån den här bloggen.

Uppe med tuppen

Sista dagen så masade jag mig upp tillsammans med Nando, Junior och Thiago för att hänga med till surfstranden. När vi kom dit var kl runt 7 och det var redan några tappra själar ute i vattnet medans några andra inte hade lämnat baren för natten än.

Junior ville invänta bättre vågor och låta ett litet regnväder passera så vi satt och tittade ut över havet från bilen. Jag och Nando somnade till en stund och när vi vaknade var Thiago på väg ut i vattnet. Efter ett tag var även Juior i vattnet och lyckades ta några meterhöga vågor. Det var inte jätte bra vågor men helt klart surfbara.

När vi kom tillbaka var det dags att packa ihop och äta lunch för att sedan börja ta sig hemmåt. Vid 13-tiden var vi på väg och Nando sov lugnt i stort sett hela resan. Denna gång flöt trafiken på och vädret var betydligt svalare med några regnskurar. Måste säga att det var otroligt skönt att komma hem till "lugnet" och jag tror Nando tyckte det var skönt att få somna i sin egna säng. Han gillar verkligen resesängen som vi har fått låna!

Det som vi hade trott skulle bli en lugn helg med familjen blev inte riktigt vad någon av oss hade väntat oss. Kort efter att vi hade kommit till huset första dagen dök en av de andra familjerna som hyr huset upp för att tillbringa några dagar där. Antalet personer i huset ökade från 10 till 15 att dela på tre sovrum och ett vardagsrum.

Vid 02 natten mellan fredag och lördag slogs helt plötsligt air-conditionen av och det blev alldeles tyst. Det visade sig att strömmen hade gått och det var inte bara vi utan i hela området hade strömmen blivit jätte svag och slogs av helt om man försökte slå på någon apparat. Inte ens fläkten kunde vi få igång och i det lilla rummet där vi sov 6 personer + Nando började det bli klibbigt av värmen och fukten och i det svaga ljuset såg vi hur mycket myggor det egentligen var! När man har ventilationen på så kommer de inte åt att bita sig fast men nu började de kalasa på oss. Junior sov lugnt vidare medan jag viftade febrilt med en kudde ovanför Nando för att han inte skulle bli biten eller vakna av värmen. Inte fören vid femtiden var problemet löst och vi kunde försöka somna om igen. Min kind var alldeles svullen av alla myggbett och Nando hade fått några i ansiktet han med. Är det något som jag hatar så är det mygg!

Hela förmiddagen regnade de så det blev till att hålla sig hemma i huset men på eftermiddagen tog vi oss iväg till en annan strand som ligger ännu en bit bort längst ut mot en liten flod. Den ligger i ett område område med mangroveträsk och floden mynnar ut i havet. Där ligger en liten bar där man kan bli serverad vid ett bord ute i vattnet om man vill. Nando och jag höll oss dock på stranden.


Under dagen fördubblades antalet personer ytterligare och det började bli lite trångt i huset. Vår familj klämde ihop oss i ett av sovrummen och sov tillslut 9 personer i det minsta av alla rummen. På kvällen när det började bli dags för barnen att gå och lägga sig blev det en tyst fight om strömmen i huset som slogs av totalt om man försökte sätta på ventilationen i något av rummen. Vi började oroa oss för att få tillbringa ännu en natt i 30 graders värme utan ventilation men när man släkte och stängde av tv:n så gick det tillslut.

Porto de Galinhas

Första dagen i strandhuset vaknade vi som vanligt vid 6-tiden av att Nando sovit färdigt. Nando som i Sverige var en sovmorgonmänniska och kunde sova till 10-11 och ibland ända till 12 har på grund av tidsskiljnanden på fyra timmar börjat vilja gå upp med tuppen. Men så somnar han mycket tidigare på kvällen här, runt åtta sover han redan och sover i stort sett hela natten utan avbrott. Vi har till och med vågat natta honom och sen lämna honom till farmor att vakta medans vi gått ut för att träffa Juniors vänner vid några tillfällen.

Junior och Thiago stack iväg direkt för att se om det var några surfbara vågor vid en strand som ligger några km bort medan jag försökte sova vidare. Men efter en stund gav jag upp och gick upp och badade mig och Nando i den lilla polen som vi fyllt dagen innan.

När Junior kom tillbaka var det min tur att få gå till stranden. Efter en promenad på 10 minuter i stekande sol var vi nere på den turisttäta stranden Porto de Galinhas som är känd för sina naturpoler. Segelbåtarna som ni kan se på bilden nedanför tar med turister ut till korallreven som har bildat som poler där man kan bada och titta på fina fiskar. Juniors pappa berättade att när Junior var liten och dom åkte till den här stranden och var det inte mer än en vanlig liten fiskeby. Nu är det smockfullt av turister och i den lilla staden har fyllts med lyxiga butiker.

Från vänster: Denise (hon som hyr huset), Lulinha (Josys kille) och Josy (Juniors syster). Det kändes lite konstigt att vara så "långt" ifrån Nando och jag kunde inte riktigt slappna av. Efter ca två timmar ringde telefonen och när jag hörde bebisskrik ur luren skyndade jag mig hem.

På eftermiddagen när det blivit lite svalare stack vi iväg allihop till Maracaipe, Surfstranden, för att kolla när Junior och Thiago surfade. Jag fick tyvär hålla mig på stranden eftersom doktorn förbjudit mig från att doppa huvudet under en veckas tid.

Mardrömsresan...

Idag kom vi tillbaka efter en tre dagars utflykt till Porto de Galinhas (Tuppstranden) som är en strand ca 8 mil söder om Recife. Juniors-systers-kompis-mamma hyr ett hus där tillsammans med några andra familjer och hon hade tjatat i flera veckor om att vi skulle komma dit några dagar. Så i torsdags gick vi upp vid 7 tiden för att komma iväg innan rusningstrafiken satte igång och för att komma fram så där lagom tidigt för att kunna utnytja dagen på stranden. Men när vi åkt i ca en kvart var motorvägen igenproppad och vi stod i princip stilla i över en timme. Det var närmare 40 grader i bilen och Nando var alldeles utom sig både av värmen och av trötthet. Tillslut så lyckades Junior komma av motorvägen för att försöka ta en genväg och när vi kommit in på en lite mindre väg så gick jag och Thiago ut med Nando och gick längs med vägen i skuggan för att åtminstonne komma ut ur den där rullande ugnen. När det var dags att hoppa in i bilen igen började Nando gråta, eller snarare skrika, så fort jag satte honom i bilstolen. Efter kanske 10 minuter(det är lång tid med en skrikande bebis bredvid sig) hade vi kommit fram till kusten och stannade vid en liten bar för en paus. Nando lugnade ned sig så fort vi kom ut och efter en liten dusch med vårt medtagna vatten så somnade han bums.


Pausen var välbehövd och resten av resan flöt på bättre även om Nando fortfarande var arg över att behöva sitta fast i stolen. När vi kom fram efter ca 4 timmars mardrömsresa så hängde vi fort upp hängmattan, slängde fram madrasserna och intog horisontalläge för en liten siesta på verandan.

Dagens Lunch: Peixe de coco...

Fiskgryta på dagsfärsk svärdfisk i kokosmjölk!

Jag fick vara med på ett litet hörn och krama ur kokosmjölken från det färska, aldeles nyrivna kokosköttet!

Tyvärr var jag för ivrig att äta så jag glömde fotografera slutresultatet men det var iallafall gudomligt gott!