Guarabira

Som jag skrev i det förra inläggget så har vi varit på besök hos släktingar till Junior i Guarabira. Det är Juniors mamma som kommer därifrån och Gamelmormor Matildi och lite mostrar och morbröder bor fortfarande kvar där. Det är en ganska liten stad men den fungerar som en marknadsplats för de närliggande byarnas bönder. På lördagar och onsdagar är den stora marknaden och det kommer folk från hela Paraiba för att besöka den.

Under tiden vi var där var det finalen på den årliga festen "Festa da Luz" Ljusfesten. Den centrala gågatan blir då fyld med åkattraktioner och på tvärgatorna är det små scener där det spelas Fórrò som är den traditionella musiken från nordöstra Brasilien. I slutet på gatan var storscenen placerad och där spelade lite större band som Rasa Negra och Avioes.

Juniors Moster Luzinha driver den lilla kiosken till höger och där säljer hon lite av varje. Min favorit är "Dindin" eller "Picole de Sacinho" som det heter i Recife och som betyder glass i liten påse. Bakom den högra dörren är en trappa upp till Juniors morbror Toinho och hans familjs hus. Det var där jag, junior, mamma och Nandinho fick bo. Nästa dör går in till Tia Luzinha del av huset som bor tillsammans med Matildi. Innanför det vänstra hålet ligger ett internettcafe som drivs av Juniors kusin Leví. Det är skönt att sitta på framsidan på eftermiddagen då det är skugga och fläktar bra.

Juniors pappa som följde med tilll Guarabira för första gången på över 20 år tyckte det var som ett paradis att hänga på torget. Jag bad honom att ta ett foto av mig och mamma och han försökte flera gånger utan att det hände någonting. Vi skrattade gott och tillslut gick det om än med några fingrar emellan!

Nando tyckte också att det var skönt i fläkten och lyckades otroligt nog sova en stund trotts allt liv på gatan utanför. Han vbörjar väl vänja sig men när en liten lastbil fyld med högtalare som dundrade på med smörig brega så vaknade han.

Nandos favorit är farfar Fernando och han skrattar alltid när han ser honom. Fernado brukar kalla Nando för "Prinsipe Pontes".

Gammelmormor Matildi var piggare än vad jag kommer ihåg från när vi var på besök för 5 år sedan men det går upp och ned. Hon var iallafall väldigt glad över att vi var där!