Upp och Ned

Senaste dagarna har präglats av sekundersnabba humörsvägningarna. Nando börjar bli mer och mer medveten om att världen inte styrs av honom och att allt inte är och blir som han vill. Det stör honom skulle man kunna säga. Jag måste medge att jag börjar känna igen mer och mer av hans envishet från mig själv när jag var liten. Jag var otroligt bortskämd med uppmärksamhet som första barn, första barnbarn osv. Jag känner igen mig i hans bestämda blick och kommer ihåg hur arg jag kunde bli för minsta lilla som inte blev precis som jag ville ha det. Jag kunde t.ex. bli jätte irriterad om jag satt jätte skönt mot någons axel eller i någons knä och denne bytte ställning. Kommer ihåg att det kändes som om allt var förstört och aldrig kunde bli så bra igen som det var. Håller fortfarande nästan tvångsmässigt på och ändrar ställning på huvudkudden i flera minuter innan jag kan sova så lite av det där med att det ska vara som man vill sitter nog i livet ut. Har även varit bra på att ha aldeles för höga förväntningar på saker och ting vilket både vänner och familj har fått erfara när besvikelsen sätter in för att det inte blir som man föreställt sig. Men det har jag iallafall blivit bättre på, att inte förvänta sig för mycket och låta saker bli som de blir.