Nando har funnit en vän i grannpojken Everton. Vi kallar dem "vänner för 5 minuter" för det är ungefär så länge som de kan hålla sams. Everton är nästan ett och ett halvt år yngre än Nando och från början ville han göra exakt samma sak som Nando gjorde. Han till och med började säga efter på svenska och kalla mig för "Mamma". Men när de är ifrån varandra längtar de och stundvis så kan de leka riktigt fint! De andra vuxna tycker jag är lite knäpp när jag ger mig in i piratlekar och går på skattjakt med ungarna.
En skörövare måste ju ha en papegoja och hemma hos Josy vågade jag tillslut hälsa på deras "Leleco". Jag är lite rädd för fåglar, troligen för att mina föräldrar passade en argsint papegoja när jag var bebis. En elak jävel säger pappa att han var och berättade att ägarna egentligen inte ville ha den tillbaka. Den flög sin kos till slut, trotts att den var vingklippt men kan inte ha klarat sig så många dagar i det fria.
Ett steg närmare övervunnen rädsla... Skepp o hoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar