Här står tiden stilla...

Nu har vi varit här i några dagar och det känns som tiden har stått stilla sedan vi var här sist. Och nu när vi är här så känns det som om dagarna sniglar sig fram. Mycket har nog att göra med tidsskillnaden och att vi är jetlaggade fortfarande men det är ett helt annat tempo här än hemma. Första dagarna blev jag rastlös men nu börjar lugnet infinna sig lite mer.

Resan hit gick bra trotts att den kändes väldigt lång. Under första etappen till Lissabon var Nando ledsen när han förstod att mormor och morfar inte skulle följa med. Han ville tillbaka hem till Vovos hus. När vi skulle övernatta i Lissabon längtade han hem till sin "fina röda potta" och gjorde världens scen när vi försökte få honom att kissa på toaletten.

Hotellet vi bodde på låg mitt inne i Centrum så innan vi skulle iväg till flygplatsen dagen efter så hann vi ta en sväng till de gamla delarna av staden. Jag älskar Lissabons vackra hus med kaklade fasader!

Resan över atlanten gick väldigt bra. Nando var förväntansfull över att få åka ett STORT flygplan och förbered på att titta på mycket film. Det var bara är vi skulle landa som det blev jobbigt en stund. Enligt Nandos klocka var det redan midnatt och han hade bara hunnit sova en timme när de tände och vi var tvungna att fälla ned armstöden, resa upp stolarna och knäppa fast bältet. Sen tog det säkert en 45 minuter innan vi äntligen fick gå av men när vi väl fick det gick allt smidigt.

Hemma i farmors hus väntade hela familjen och det tog inte lång tid innan Nando var i gång och lekte med sina storkusiner.

Han pratade på på Svenska och kusinerna på Portugisiska. Han säger så jäkla roliga saker och alla skrattar över hur roligt han uttrycker sig när vi översätter saker som han säger.

Här kommer en lite film med hans senaste favorituttryck.