måndag 2 augusti 2010
Har funderat mycket hit och dit. Vad jag har den här sidan för egentligen och vad jag ska skriva om. Har fått kommentarer av folk som aldrig skulle lägga upp nått privat på en sida som vem som helst kan se och visst.. Det är ju sant att VEM SOM HELST kan komma in och läsa men vem fan är intresserad som inte känner mig? Känns som om jag egentligen mest skrivit för min egen skull, som ett minne och sen är det en bonus att man kan få kommentarer någon gång ibland. Har också svårt att ta ställning i frågan kring att skriva ut namn på folk man känner och speciellt ens barn. Har ju skrivit det massor med gånger men periodvis under lite mer tvivlande stunder växlat mellan diverse smeknamn. Orkar inte mer. Ska det vara så får det vara... Den som ogillar får väl göra det. Och om nu Nando skulle misstycka när han blir stor så får jag väl ta det då. Värre saker kan väl hända än att ens mamma skriver offentliga minnesanteckningar från ens barndom. Önskar att min mamma hade gjort det! Hade varit spännande att läsa nu! Så from now on... Nando it is.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig :) Din blogg är ju som en liten Nando-dagbok, och åtminstone jag tycker det är roligt att se bilder på honom och på er. Jag blir glad helt enkelt eftersom du förmedlar så mycket kärlek och ömhet.
SvaraRaderaJag tror inte Nando behöver gå i terapi för att hans mamma har bloggat om honom he he.
Tack Christina! Va kul att du tycker det! Och nä det tror inte jag heller. Han kommer nog heller inte vara ensam om att finnas nedpräntad i syberspace :)
SvaraRaderaHärligt att få fortsätta följa er tillvaro så här på avstånd! Ser fram emot fler trevliga inlägg! Kram Emma
SvaraRadera