Praya da pedra preta do Xareu

Förra torsdagen åkte vi till stränderna Itapuama och Xareu för att spendera vår näst sista helg vid havet. Vi började med att åka till Itapuama och hotellet där vi skulle stanna lördag-söndag men då det inte gick att pruta på prisen begav vi oss iväg för att undersöka alternativa övernattningsställen. Junior känner väl till stränderna och byarna längs kusten även om mycket har hänt sedan han surfade där i sin ungdom. Från landsvägen svängde han in på en lerig liten väg som till synes inte tycktes leda någonstans, men när vi kom fram till slutet av vägen fann vi Praya da Pedra Preta do Xareu vilket betyder "Stranden med Svarta Stenen från Xareu", en strand med klippformationer som bildade naturliga små bassänger längs strandkanten och där det var rent och nästintill folktomt. Jag blev förälskad direkt och när vi efter bara 5 minuters promenad kom fram till ett litet vandrarhem bara 10 meter ifrån strandkanten men i skydd av en lite bergsknalle kunde det inte bli bättre. I baren på undervåningen satt surfungarna och gjorde i ordning sina brädor inför eftermiddagens surfsession.  

Rummet var väldigt enkelt men hade det mest väsentliga; Säng, Fläkt och TV och när vi hade dörren öppen kunde vi se vågorna välla in över bergsklipporna.

Vandrarhemmet hade fyra rum och i två av dem bor familjen som äger vandrarhemmet. När det är högsessong flyttar lilla familjen upp till ett annat litet hus så att de kan hyra ut deras rum också. Alla familjemedlemmar surfade och den yngsta var ett riktigt litet yrväder på 4 år.

När det var lågvatten blev det små dammar överallt fulla med pytte fiskar. Det regnade ganska mycket under dagarna vi var där men mellan regnskurarna sprack himlen upp och vi kunde gå på upptäcktsfärd.

Familjens hund Cocinha blev Nandos bästa kompis under tiden vi var där och han kallade henne för "min hund". Hon väntade valpar vilken dag som helst och var superlugn och barnvan.

På vandrarhemmet kunde de erbjuda frukost, lunch och middag och maten var supergod. Det var typiska Brasilianska rätter som böngryta och soltorkat kött eller dagens fiskfångst med färska bönor. Alla måltider ackompanjerat med färsk juice.

Junior var väldigt förkyld när vi åkte till stranden men sista dagen kände han sig frisk nog att följa med de andra ut bland vågorna.

Nando och Cocinha var trogna följeslagare och Vandrarhemspojken blev lite svartsjuk emellanåt och förbjöd oss att röra hans hund. Han själv var inte lika kärleksfull mot henne utan kunde rätt som det var ge henne en spark eller sätta sig på hennes rygg för att leka cowboy.

Efter lunchen plockade vi ihop våra grejer och åkte för att möta upp med de andra på en strand som heter Calhetas och ligger i en vik med höga berg bakom. Vägen dit ledde upp och ned för branta lervägar. Det kan inte vara så kul att ta sig dit eller därifrån regniga dagar!

Där man ser fiskebåtarna ligga förtöjda är stranden. Ifrån stället där vi stod kunde man åka någon slags linbana ner i vattnet. Jag blev väldigt sugen men Nando hade somnat i bilen och de andra hade redan väntat på oss i flera timmar så det får bli nästa gång.

Vi längtade redan tillbaka till vår drömstrand Svartastenstranden och våra nyfunna kompisar...