Jag blir så otroligt provocerad av en tjej i min klass. Så fort någon säger något om genus börjar hon sucka och när vi pratade om ojämlik arbetsfördelning i hemmen så började hon med sitt "men jag tycker inte barn är ett jobb" och "jag älskar att laga mat". Men hallå! Det är för fan visst ett jobb att ta hand om sina barn om än ett otroligt roligt jobb för det allra mesta och obetalt om man räknar ekonomisk men visst fan är det ett jobb! Jag blir så trött på människor som har svårt att fatta. Är jag minoritet när det gäller de här åsikterna eller? De allra flesta som jag umgås med är väldigt medvetna och tycker precis som jag men vad tycker egentligen alla andra? En annan tjej i min klass tyckte att det var så roligt att ha fått en av varje så att hon kunde köpa rosa prinsessaker också. Hon menade att man ju inte kunde gå och tänka på hur man gör och säger hela tiden. Det är klart man kan! Om man vill att nått ska förändras här i världen!

Jag pratade med chefen för vårt dagis idag. Inte om genusfrågor men om hur de tänker egentligen. Imorgon är det meningen att Nando och en till liten kille ska vara sin första dag själva på dagis och det känns inte särskiljt tryggt med bara en ordinarie. Tydligen har de lagt ut två annonser om förskolelärare för omgående anställning men hon kunde inte ge några klara besked om när osv.