I lördags var vi på Skopan och vi kom av misstag en halvtimme för tidigt. Trotts det stod det redan ett tiotal personer och väntade utanför ingången och under tiden vi stod där hann kön ringla sig bort några hundra meter till. Medan minuterna gick höjdes förväntningarna och det nervösa pirret i magen blev allt starkare. Jag funderade på vad som rörde sig i de andra köandenas huvuden. Vad var det de var ute efter? De såg i motsats till hur jag kände mig väldigt lugna och sansade ut. När kl var 2 minuter i 10 lösgjorde jag bromsarna på vagnen och gjorde mig berädd på startskottet och när dörrarna öppnades sprang jag med tanterna (och några gubbar) in i lokalen. Jag visste egentligen inte vad jag letade efter men jag rycktes med av upphettsningen. Jag stannade upp vid möblerna och såg de andra fortsatte mot köksavdelningen. Det är tydligen där man gör de största fynden? Jag skulle så gärna vilja se vad folk hittar för nått! Tycker det är lika roligt när andra hittar fynd som när jag själv gör det. Skulle va roligt att stå utanför någon dag och få kika i kassarna när kunderna går hem!

Min korg förblev tom ett ganska långt tag. Jag plockade på mig lite strösaker som en visp och några bakbunkar och inte fören jag satte mig för att ge herr Nilsson lite att äta såg jag den Citrongula soffan som stod en bit bort. Det var kärlek! Så nu är jag innehavare av en alldeles underbar, dock något sticksig, citrongul soffa från 1934. Senare när vi satt och fikade såg jag den här underbara lampan som stod och gömde sig på andra sidan lokalen. Den fick också följa med hem.

På textilavdelningen plockade jag på mig lite gardiner och en massa örngott + lite anndra kuddfodral. Hittade även en jeanskjol för 25 spän som passade perfekt! Har sagt det förut och säger det igen. I love Skopan!