tisdag 1 juni 2010
Livet förändras, man själv förändras... Tänker på mig själv för några år sen, är en helt annan person nu. Mer mogen kanske, antagligen. Men kan sakna det där impulsiva, spralliga, alltid glada, på väg, energiska. En svunnen tid. Det hör ju till tonåren tänker jag. Vardagen kommer över en. Kontakterna blir färre för varje mobilbyte. Gruskornen sållas bort och endast guldklimparna blir kvar. Är glad för guldklimparna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Kontakterna blir färre för varje mobilbyte" så sant det. Är väl mest bra egentligen antar jag, men håller med om att det kan kännas lite sorgligt. Har sånna dagar då jag bara saknar folkölen och de kalla majkvällarna i nån park.
SvaraRaderaär också svårt och kanske en ensamhetsfaktor att inte så många av ens vänner har barn...med barn går det ju inte att vara med på allt..går inte att inte planera..osv.
SvaraRaderaibland känns det väldigt ensamt.
men ni kunde väl väntat me att skaffa barn tills min kille är mogen. haha. kunde väl haft ett skaffa-barn-möte innan!
SvaraRaderamej har ni allafall kvar med eller utan barn.
bra crilla.+ att du kan inte skaffa barn nu..måste ha någon pålitligt vaktare!!
SvaraRaderaÅhhh vilket mitt-i-pricken inlägg. Något melankoliskt över det. like alot!
SvaraRadera