Besök på NGO:n Pestalozzi i Recife

Denna gång är jag ju i Brasilien för att samla material till min C-uppsats i socialt arbete och fram till nu har jag knappast gjort annat än att sitta framför datorn och läsa vetenskapliga artiklar, metodlitteratur och försöka hitta organisationer som arbetar med ämnet som jag vill skriva om. Min studie handlar om att försöka sätta fingret på vilka som är de främsta hindren för personer med intellektuella funktionsnedsättningar att komma ut på arbetsmarknaden här i Recife. För några veckor sedan stötte jag på namnet Pestalozzi i en artikel om Brasiliens handikapphistoria som berättade om hur en kvinna vid namn Helena Wladimirna Antipoff startat en rörelse till minne av en schweizisk pedagog Johann Heinrich Pestalozzi. Denna man hade tydligen varit pioniär när det gäller specialpedagogik och förespråkade integrering av personer med funktionshinder och andra typer av "specialiteter", som han kallade det, i samhället men var långt före sin tid och det var inte fören ca 100 år efter hans död som Helena Antipoff återupptog hans tankar och startade den första Pestalozzi rörelsen. När jag någon vecka senare stötte på namnet på en statlig hemsida så blev jag nyfiken och googlade på "Pestalozzi Recife". Det visade sig att det fanns en filantropisk rörelse som tillhörde Riksföreningen Pestalozzi här i Recife och som arbetar med att ge yrkesinriktade kurser till personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Det var lite av startskotet för hur min studie sedan har utvecklades och det slutade med att jag nu har intervjuat både funktionärer och studenter på föreningen.

Här är några bilder från föreningen i Recife. Ovan är jag i mitten med direktören till vänster och en av de anställda på föreningen till höger. Deras blogg hittar ni här!

I den här salen så läser de en kurs i matlagning och när jag var med bakades det chokladkaka! Lärarna är lärarpraktikanter från det federala universitetet. I Brasilien är det vanligt med betald praktik och i det här fallet är det Recife kommun står för praktikanternas lön.

Ett superhärligt gäng! På planschen till vänster i bakgrunden står det "känn dig välkommen!" och det gjorde man verkligen.

På området finns det en liten odling som eleverna tar hand om. Där odlar de mest koriander men också  grönsaker och frukt.

 Här hade de gjort ett försök med melon men området var för litet och skörden blev inge vidare.

Här var någon grönsak som jag inte kommer ihåg namnet på men som man t.ex. kan koka tillsammans med bönor.

 Här odlade de paprika och chilifrukter.

På vägen till Pestalozzi så åker man förbi flera vackra vyer bland annat det här konstnärligt utsmyckade huset!

En av dagarna som jag var där och intervjuade gick jag även förbi en arbetsförmedling som låg i närheten. Den låg inne på ett område som används för att ha djurutställningar och lantbruksmässor. Denna staty hade motiv som symboliserade lantbruket i Brasilien.

Bland buskarna nedanför statyn så hoppade de här fina fåglarna runt. Någon typ av kanariefågel? Skulle vara kul att veta vad det är för sort!

Här är en annan av vyerna som man swichar förbi på väg in till stan. De färgglada husen är byggda längs det kuperade landskapet och här och var ser man branta trappor som det är omöjligt att förstå hur någon kan orka ta sig upp för.

Recife Antigo

Den här resan har vi inte varit på så många turistutflykter eftersom jag har haft fullt upp med min C-uppsats men nu när det börjar närma sig hemresa tog vi en söndag och åkte in till Recife Antigo, gamla delen av Recife. Det var kul att äntligen komma ut lite på dagtid efter att ha spenderat stora delar av tiden här vid ett skrivbord! Vid Marco Zero, torget vartifrån man räknar alla avstånd till staden, hölls det någon slags mässa. Den höga stolpen till vänster på bilden är en skulptur av konstnären Francisco Brennand och står, tillsammans med många andra skulpturer av samma konstnär, på en konstgjord ö byggd som vågbrytare. Dit man kan ta sig med små motorbåtar som kör turister i skytteltrafik.

 Denna gata är nog en av de mest kända i Recife Antigo och i det ljusgula huset med röda dörrar till vänster ligger den första synagogan i Amerika som enligt Wikipedia var aktiv under 1630-1657, när Holländarna var vid makten.

 Längs Recifes hamn så ligger det flera gamla hamnbyggnader som håller på att reformeras. Här är en som byggts om till en exklusiv marknad med konsthantverk. Utsidan har smyckats av olika konstnärer.

Många av husen i gamla Recife är förfallna och skruttiga och man blir lite ledsen över att ingen ser ut att bry sig om de vackra byggnaderna. Men kring Marco Zero så är det väldigt vackert restaurerade.

 Här är också en av de mest kända vyerna i Recife, en av stadens alla vackra broar.

Brasilien kallas ibland för Sydamerikas Venedig men jag relaterar mer till Stockholm och får lite hemkänsla när jag är här. Speciellt när man åker förbi på kvällen! Det ni ser på andra sidan är utsidan av Recife centrum.

 Här är ännu ett vackert hus mes otroligt välarbetade fönstergaller!

 Iskallt kokosvatten! Något som jag har lärt mig att tycka om. Sött, törstsläckande och tydligen väldigt nyttigt!

På kvällarna fylls vägarna i Recife Antigo med små matstånd och barer på hjul. Speciellt på helgerna fylls gatorna med liv och olika musik- och slagverksgrupper tränar här och där. Bästa stället att tillbringa kvällarna under Karnevalen!

 Även det skruttiga kan vara så otroligt vackert!!! Skulle tapetsera en vägg hemma med bilden ovan.

Den sista bilden är tillägnad vår älskade och efterlängtade Ylle!

Skörövarfabbe

Nando har funnit en vän i grannpojken Everton. Vi kallar dem "vänner för 5 minuter" för det är ungefär så länge som de kan hålla sams. Everton är nästan ett och ett halvt år yngre än Nando och från början ville han göra exakt samma sak som Nando gjorde. Han till och med började säga efter på svenska och kalla mig för "Mamma". Men när de är ifrån varandra längtar de och stundvis så kan de leka riktigt fint! De andra vuxna tycker jag är lite knäpp när jag ger mig in i piratlekar och går på skattjakt med ungarna.

En skörövare måste ju ha en papegoja och hemma hos Josy vågade jag tillslut hälsa på deras "Leleco". Jag är lite rädd för fåglar, troligen för att mina föräldrar passade en argsint papegoja när jag var bebis. En elak jävel säger pappa att han var och berättade att ägarna egentligen inte ville ha den tillbaka. Den flög sin kos till slut, trotts att den var vingklippt men kan inte ha klarat sig så många dagar i det fria.

Ett steg närmare övervunnen rädsla... Skepp o hoj!

Kattbesök

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna i hemma i Jardim Paulista då vi har haft besök av värdens finaste lilla katt. Nando har döpt den till Slory... Kanske värdens fulaste namn? Men han är bestämd han och hur vi än har försökt så är det så den heter.

 Den kom första gången till oss för kanske en månad sedan och stannade i två dygn ungefär. Då fick den inte komma in utan fick hålla sig till bakgården. Men efter den andra natten var den borta och när den varit borta i några dagar förstod vi att den flyttat hem igen, till en gammal tant på andra sidan vägen. Men så en morgon såg jag den leka utanför tantens hus som var helt igenbommat och jag gick dit och pratade en stund. Sen när jag gått hem och det gått kanske en timme kom min svägerska in med katten som hade följt efter henne hem.

Denna gång fick hon komma in och hon är världens mysigaste. Hon älskar Nando och kommer och puttar på honom med huvudet för att mysa. Han kan lyfta upp henne och gå runt med henne under armen utan att hon gör minsta ansats till att hoppa ned. Vi har alla förundrats över hur väluppfostrad hon är! Hon måste ha blivit väl omhändertagen i sitt förra hem. Jag har lite dåligt samvete över att ha lockat hem henne till oss men vi har försökt att lämna tillbaka henne men nu vill hon bara vara hemma hos oss. Tanten har sagt att det inte gör något, min svärmor har sagt att hon inte har det så bra ställt och säkert har svårt att försörja katten på sin ynka lilla pension. Svärmor har sagt att när vi har åkt hem ska hon försöka lämna tillbaka katten igen och bidra med ett kilo kattmat varje månad.

Jag måste erkänna att jag redan har googlat på "Ta med katt från Brasilien till Sverige"... Men Brasilien räknas som högriskland så även om det har blivit lättare att ta med husdjur över gränsen till Sverige så måste alla katter sitta i karantän när de kommer hem.

Det jag är mest orolig för är att hon inte kommer att bli så kelad med efter att vi har åkt hem. Men till och med min svärmor, som i vanliga fall ogillar alla typer av djur, har charmats av Slory! Så vem vet, det kanske kan bli ändring på den saken om hon får vänja sig lite :)

I skrivande stund ligger hon bredvid datorn på bordet och sover. Det är för övrigt bara jag som fortfarande är vaken och det är ovanligt tyst runtomkring. Det enda som hörs är snarkningarna från svärmor, en tickande klocka och det ständigt närvarande ljudet från bilar som kör förbi på vägen utanför. Nu är det även dags för mig att gå till sängs. God natt!